Ätstörda tankar

Att hoppa över måltider, och välja vad man får äta utifrån tankar om att till exempel både lunch och middag är för mycket, betyder att man inte äter på ett hälsosamt sätt. Både kroppen och psyket påverkas av att man låter bli att äta, och gör det lättare att man fastnar, eller hålls kvar, i en ond spiral. Att kontrollera sitt ätande och försöka kontrollera sitt utseende blir plågsamt i längden, och slukar annat i livet som man mår bättre av. De som arbetar med ätstörningar känner igen det här, och människor med ätstörningar får dagligen hjälp med att komma loss från sådana tankar och känslor. 

Många har känslan av att ha unnat sig för mycket, att ha gått över gränsen, och att man därför är mindre värd, dålig eller värdelös. Det kan vara en plågsam känsla, ett sätt att bestraffa sig själv, och det kan komma även efter att man ätit väldigt lite "för mycket", till exempel en extra clementin, en smörgås eller en ruta choklad. Såna destruktiva känslor är ett tecken på att man har en sträng, destruktiv relation till mat och till sig själv. Man kan få hjälp med att släpp taget och låta sig själv vara i fred och må bra, utan att man blir sämre eller tappar kontrollen.

Idag uppmuntras vi att tänka på fett i maten och att äta fettsnålt. Men det finns grader... om du väldigt ofta tänker på det här, och oroar dig för att äta något med för mycket fett, kan du ha en hård, låst attityd till mat som lätt kan bli destruktiv. Det är vanligt med ett svartvitt sätt att tänka när det gäller det här, att mat har med ditt värde som person att göra: "antingen äter jag bra eller så äter jag dåligt". Därifrån är det inte långt till "antingen är jag bra eller så är jag dålig". Det går att bli av med de här tankarna, minska låsningen och få ägna uppmärksamheten åt sånt man mår bra av istället.

Liksom med fett så vill media och reklam att vi ska tänka på kalorier i maten. Visst är det bra att äta hälsosamt, men det handlar om ifall man har en avslappnad attityd där det inte spelar så stor roll om man äter mycket kalorier ibland, och för det mesta inte bryr sig om det alls utan äter normalt och allsidigt. Att känna sig låst kring kalorier, så att det nästan blir ett tvång att räkna dem, betyder att du har en relation till mat som du mår dåligt av. Det finns hjälp, och människor som förstår hur du känner.

Ätstörningar handlar väldigt mycket om självkänslan, självbilden. Att vara arg på sig själv, att hata sig själv, tycka att man är i grunden dålig, värdelös, inte värd bättre. Att det är en själv, innerst inne, som det är fel på. Att ingen kan tycka om en. Man försöker kanske leva upp till omöjliga mål, man kräver saker av sig själv som ingen kan klara, och när man sen misslyckas får man bekräftat att man är precis så dålig som man ju visste. Kroppen och maten blir saker som direkt handlar om hur mycket man är värd, hur bra man är som person. Det är typiskt för ätstörning, och det går att få hjälp med det.

Om det känns som en katastrof att äta för mycket så betyder det att man lägger för stor betydelse, eller fel betydelse, i mat. Varför får man sån ångest? Kommer man att svälla som en ballong av att äta mycket en gång? Betyder det att man är en dålig person, svag och viljelös, om man äter för mycket? Att man har tappat kontrollen? Reaktionen att man måste kräkas upp mat, vare sig det är för mycket eller för lite, är väldigt plågsam, och det går att få hjälp med det.