Hej, Jag tycker definitivt att du ska söka hjälp på en av de specialiserade ätstörningsenheterna i ditt område. Där gör de en utredning av ditt ätbeteende och bedömer vilka vårdbehov du har - oberonede om du uppfyller diagnoserna för bulimi, anorexi eller har en ospecifik ätstörning (UNS). Det är vilktigt att komma igåg att ca 60% av alla ätstörda patienter faller in under UNS-diagnosen.

Det enda du behöver göra är att vända dig till den specialiserade ätstörningsvården. Där kommer du att genomgå en bedömning och utredning av dina symtom och eventuella diagnos. Utifrån din helhetsbild så kommer sedan din behandlare att bedöma vilken behandling som är bäst för dig. Det är inte patientens uppgift att på förhand veta vilken behandling som är "bäst", utan det är specialisternas jobb att avgöra. Däremot kan du läsa om olika behandlingar här på sidan under fliken "Behandling" om du är nyfiken och vill veta mer.

Det är en jätteviktig fråga du ställer. Också en mycket svår fråga. Är tanken att du ska ta ett beslut om du vill tacka ja till behandling eller inte? Om så är fallet och du väljer att tacka ja så tycker jag att du ska ta upp precis det du skriver här med dina behandlare. Var öppen med att viljan finns, men att den krockar med olika låsningar som gör att du inte blir bättre just nu. Du ska inte ha dåligt samvete över att du inte blir frisk. Och vad gäller motivation så finns det ingen människa som går runt och är motiverad precis hela tiden. Du har rätt i att det behövs mer än så. Om det är så att du lider av en allvarlig ätstörning så tycker jag att du ska tacka ja till vård även om motivationen tryter. Motivationsbrist och låsningar av olika slag är mycket ofta en huvuddel i en ätstörning och det här kan du jobba med tillsammans med din/dina behandlare. Ge inte upp, det kan ibland ta mycket lång tid att bli frisk - men det går!

Vad bra att du vill bli frisk från din bulimi! Du skriver att du inte får rätt typ av vård av läkarna. Jag undrar om det är läkare inom specialiserad ätstörningsvård du har kontakt med eller allmänläkare? Det bästa är att vända sig till den specialiserade ätstörningsvården om man lider av en allvarlig ätstörning. Du kan själv söka behandling. Klicka på kartan till vänster för att hitta specialistvård där du bor.

Du måste ta dina symtom på allvar och söka hjälp. Att kräkas mycket sliter på kroppen och hjärtat och nu har du börjat få ont och det är signal du verkligen ska lyssna på. Du skriver att du inte vet om du vågar sluta, för ätstörningen har blivit en trygghet. I behandling får du möjlighet att hitta sunda vägar till att känna dig trygg, och då kommer du inte längre ha behov av din ätstörning. Lycka till!

Vad bra att du har tagit kontakt med en psykolog. Du behöver få tillbaka normala matvanor men känner dig rädd och orolig för förändring. Förhoppningsvis kan din psykolog stötta dig så att du kan känna dig lugnare. Vad gäller maten så kan det hända att du snabbt går upp något eller några kilon om du har ätit väldigt lite under en period. Det är däremot inte möjligt att du fortsätter upp i vikt och t ex blir överviktig om du äter normalstora portioner. Det krävs att du äter väldigt mycket, alltså mer än normalt, under en längre tidsperiod för att du ska fortsätta att öka i vikt över tid. Lycka till!

Hej, Jag tycker definitivt att du bör söka hjälp för dina problem. För att veta vilka som dessa problem är mer exakt behöver dok göras vid ett personligt möte på en behandlingsenhet. Där kan man också delge sina tankar om vilken slags behandling som man kan tänkas få. På KÄTS hemsida hittar du vilka enheter som finns att tillgå på respektive ort.

Hej, utifrån vad du berättar har du sedan länge ett problem med maten, men på olika sätt under olika perioder. Då vi inte har tillräckligt information om dina specifika förutsättningar och problem är det svårt att uttala sig om vilken hjälp som är bra och effektiv för just dig. Om du kontaktar en av de behandlingsenheterna som är ansluten till ditt landsting kan de hjälpa dig med att hitta en sådan behandling.

Kostnaden beror lite på vilken typ av behandling man får men bör ligga ungefär runt samma nivå som de kostnader man betalar när man besöker t ex sin vårdcentral. Som arbetslös kan du ha rätt till ersättning för din ätstörningsbehandling. I sådana fall ska behandlingen vara ordinerad av läkare och ingå in en plan som Försäkringskassan godkänt. Prova därför att vända dig till en läkare på din vårdcentral för att "ansöka" om ätstörningsbehandling. Lycka till!

Ett tips kan vara att vända sig till patientföreningen där du bor. Anorexi-bulimikontakt är en riksförening som bland annat erbjuder stöd och vägledning för personer i olika faser av ätstörning eller som tillfrisknat men vill ha stöd och möjlighet att samtala om ätstörningsrelaterade frågor. Anorexi-bulimikontakt når du på www.abkontakt.se.

Hej,
Det är bara på Mando AB man använder sig av mandometern.(se Mandos hemsida).
Eftersom deras behandling inte hjälpte dig tycker jag att det är bra att du söker hjälp igen. På SCÄ och Capio Anorexi Center använder man sig av tallriksmodellen och inte av att väga mat. De beandlingar på SCÄ som innehåller ätträning är s.k. lunchgrupper och dietisktgrupper och dagvårdbehandlingar. Vissa behanlingar innehåller inte ens någon moment av matträning, utan kan "bara" innehålla samtal. Nästan alltid ingår att patienten behöver normalisera sitt ätande. Ibland gör patienten det på egen hand, i form av hemuppgifter som är en del av behandlingen.

Hej,
Titta lite mer på KÄTS hemsida. Vi har ett test som heter SCOFF som du kan ta del av.Det hjälper dig att se om du troligen har en ätstörning. Vi har även en rubrik på startsidan som heter "Sök behandling i Sverige". Där kan du se var den närmaste ätstörningsenhetenligger.

Vad bra att du kämpar! Jag önskar dig all lycka till i din kamp! Jag förstår att det måste kännas oroligt att vara i din situation, att vara svårt sjuk och uppleva att man inte får så mycket information om vad som ska hända, plus att sjukdomen i sig ofta för med sig mycket ångest och oroskänslor, vilket kan göra det svårt att bearbeta och ta in den information man får. Jag vet inte hur just din läkare har resonerat kring din situation, men beslut fattas alltid i första hand utifrån patientens säkerhet. När det är flera behandlare inblandade kan det tyvärr ibland vara så att man missar att ge tillräckligt med information till patienten, eller att patienten möts av motstridig information. Det är ledsamt när det blir så och förståeligt att du känner dig ledsen. Jag är dock övertygad om att dina behandlare menat väl och gör sitt bästa för att du ska ha det bra. Lyft dock gärna den här frågan med någon av dina behandlare. Du skulle exempelvis kunna visa din fråga och mitt svar som ett sätt att påbörja en diskussion om hur information hanteras.

Det beror nog helt på vilka dina villkor är! För det första behöver du tydliggöra dina villkor både för dig själv och för vården. Var konkret och skriv ner vilka dina villkor är och gärna varför. Efter det kan ni diskutera om dina villkor är förenliga med vården som bedrivs. Vissa saker går inte att villkora – t ex så måste man äta mat och gå upp i vikt om man är underviktig för att kunna bli frisk. Man kanske själv tycker att den låga vikten inte är något problem, men vill ha hjälp med ångestlindring. Det gäller då att våga ompröva sina villkor och vara beredd på att tänka nytt. Kroppen och känslolivet hänger tätt ihop så att när det ena inte mår bra så mår inte heller det andra bra. Det går därför inte att under en längre tid vara gravt underviktig men ändå må bra.

Om du inte är underviktig och dina villkor snarare handlar om att du ska få göra förändringar i din egen takt eller att du har förslag på aktiviteter eller samtalsämnen som du tror skulle underlätta ett tillfrisknande så tror jag att vården är mycket mer tillmötesgående.Att helt och hållet få bestämma sitt behandlingsinnehåll kommer nog dock aldrig att vara möjligt. Det kan man ju inte hos exempelvis husläkaren eller tandläkaren heller. Vårdpersonalen måste alltid i första hand utgå ifrån patientens säkerhet. När patienten väl är utom fara så finns det ofta betydligt större utrymme för kompromisser och flexibilitet. Lycka till!

Utbudet av stödgrupper och träffar varierar lite beroende på var du bor. Mitt tips är att du söker upp din närmsta ätstörningsenhet och hör dig för om de kan erbjuda det du efterfrågar. Du kan även vända dig till riksföreningen anorexi bulimi kontakt och se vad de kan erbjuda. Lycka till!

Jag hoppas att det har gått bra för dig idag och att du har fått goda nyheter angående behandlingshemsplats. Du går i behandling nu och om du inte skulle få plats på behandlingshem så kanske du kan fortsätta den behandlingen? Låt dina behandlare stötta dig och hjälpa dig hantera ett eventuellt avslag på behandlingshemsplats. Det viktigaste för dig är att inte tro att plats på behandlingshem är din enda chans att bli frisk - för det är det inte. Det finns många vägar till friskhet, men det kan ta tid och vara en svår resa innan man når ända fram.

Den självhjälpsbehandling via internet som vi bedriver på KÄTS i samarbete med Stockholms centrum för ätstörningar (SCÄ) kan man tyvärr inte anmäla sig till via nätet, utan det är en behandling som kan erbjudas patienter som är inskrivna och genomgått bedömning och behandlingsplanering på SCÄ. För närvarande erbjuds behandlingen enbart i begränsad omfattning inom ramen för ett forskningsprojekt. Det kan dock hända att det finns möjlighet att jobba via internet i England också. Hör dig för på olika ätstörningskliniker och se vad de har att erbjuda!

Tyvärr känner jag inte till någon internetbaserad behandling i Västernorrland. Om du skulle vilja ha mer stöd parallelllt med din nuvarande behandling så kan olika stödgrupper vara ett alternativ för dig. Ab-kontakt är ett exempel på en förening som kan bistå med stöd, råd och hopp!

Det finns flera organisationer du kan vända dig till. Via AB-kontakt, abkontakt.se, kan du få kontakt med en mentor, en person som tidigare varit sjuk men nu är frisk och kan stötta dig. På tjejzonen.se kan du via samtal eller chatt få stöd och vägledning. Det är heller inte ovanligt att ätstörningsenheter har ett rådgivningsnummer dit man kan ringa anonymt. Sök efter din närmaste ätstörningsenhet på kartan här till vänster.

Den medicin som är evidensbaserad idag är en s.k. selektiv serotoninåterupptagshämmare (fluoxetin) för bulimia nervosa. Om den eller annan medicinering ska sättas in eller ej måste dock beslutas av läkare/psykiater.

Inom Sverige finns det ganska stora skillnader på hur man gör i behandling, även om de flesta är överens om vissa grundläggande saker som att man måste fokusera på att bryta svälten vid undervikt till exempel. Ute i Europa kan skillnaderna vara ännu större, både inom och mellan länder. Man har olika tradition och tänkesätt, och även om forskningen ger en del fingervisningar om vad som bör erbjudas saknas mycket kunskap än. Inte alla har heller haft möjlighet att anpassa sitt vårdutbud efter nya forskningsrön. Någon fast gemensam praxis för behandling är svår att hitta inom psykiatrisk vård över huvud taget, och kanske särskilt för ätstörningar där så mycket kunskap saknas. Det viktiga är dock att det finns många sätt att få hjälp på, och det är mycket viktigare att få någon hjälp än att försöka hitta den "bästa".

Vad bra att du frågade. Det finns många föreställningar om att man måste ha en viss diagnos, en viss vikt eller en viss ålder för att få hjälp men det stämmer inte alls! Bulimi och anorexi är kanske de mest kända ätstörningsdiagnoserna, men väldigt många lider av allvarliga ätstörningar utan att uppfylla kriterierna för varken bulimi eller anorexi. Man har då vad som kallas Ätstörning Utan Närmare Specifikation (UNS). Att du får återfall i din sjukdom har ingenting med dålig disciplin att göra - och du är INTE värdelös! Återfallen beror på att du saknat verktyg för att kunna hantera friskheten. Jag tror verkligen att behandling skulle ge dig det du hittills saknat för att kunna bli helt frisk en gång för alla. Många tycker att det är svårt att prata om sina ätstörningar och det är något som alla som jobbar inom ätstörningsvården känner till och tar hänsyn till. För att svara på frågan om vilka vägar det finns för dig så är svaret: många! Det viktiga är att du vågar prova någon av dem. Kanske kan du börja med att ringa anonymt till en telefonrådgivning på en specialiserad ätstörningsklinik och ställa lite frågor, och känna på hur det är att prata med en behandlare. Om du bara vågar ta ett litet litet steg så kommer du nog märka att det blir lättare för varje gång att prata om de här sakerna. Gå in på "Sök behandling" i vänsterspalten och leta upp vilka kliniker som finns där du bor. Lycka till!

Vad bra att du tänker ta tag i dina destruktiva beteenden. Det går att bli fri från dem och det finns många sätt att nå dit. Självhjälp är ett sätt. På hemsidan kan du läsa om olika typer av självhjälp, inklusive internetbehandling, under fliken "Patient & anhörig" och länken "Hjälp till självhjälp". Lycka till!

Du kan inte kräva att få dagvård, men du kan ta upp önskemålet för diskussion med din behandlare. Det låter som att du just nu sitter fast i att hålla skenet uppe och låtsas att allt är bra. Du vill kanske inte berätta hur det egentligen är i rädsla för att göra någon besviken, dig själv eller någon annan. För att bli frisk och bli fri från den svåra ångest som du fortfarande känner omkring din vikt är det viktigt att du berättar hur det är. Tala om för din behandlare hur du känner. Det kan kännas svårt men det kommer att ge er en chans att satsa på rätt form och rätt intensitet av behandlingen för dig. Bara du själv vet hur du känner och vad du tänker - oavsett hur erfaren och kompetent din behandlare är så kan denna aldrig veta om du inte berättar!

Hej! Jättebra att du har börjat försöka berätta om dina ätproblem, då har du redan kommit över en viktig tröskel. Skulle du kunna skriva det du vill säga och läsa upp det för kuratorn till exempel?  Sen tror jag att du bit för bit kan börja berätta mer och mer muntligt, men för att komma igång bara? Att berätta om ätproblem är ofta svårt, man skäms och tycker det är jobbigt. Många har det på samma sätt, men det är alltid bättre att berätta än att låta bli. Det är ofta väldigt skönt att få berätta för någon också, så om man vågar får man mycket tillbaka, och det är aldrig fullt så läskigt som man trodde att det skulle vara. Kanske är det också så att det här med att prata inför folk är nåt som du har svårt med i andra sammanhang också? Det går det också att få hjälp med, och det kan du prata med kuratorn om i så fall. Lycka till!

Svaret på denna fråga beror förstås på vad som menas med ”frisk”, och forskningen ger mycket varierande siffror. En genomgång av forskningslitteratur i ämnet har kommit fram till att utfallet för de flesta patienter är gynnsamt, åtminstone på sikt. Denna studie tittade på förekomst av ätstörningsdiagnoser 10 år efter att patienterna först undersöktes. Bland de som hade lidit av anorexia nervosa hade 10 procent dött, 10 procent hade kvar sin anorexi, 15 procent hade utvecklat ätstörning UNS, 15 procent hade bulimia nervosa, och 50 procent hade ingen ätstörning alls. Bland de som hade sökt hjälp för bulimia nervosa var mindre än 1 procent döda, 10 procent hade kvar sin bulimi, 20 procent hade utvecklat ätstörning UNS, mindre än 1 procent hade anorexia nervosa, och 70 procent hade ingen ätstörning. 

Man är aldrig för gammal för att få hjälp, men det stämmer att olika ätstörningsenheter fokuserar på olika åldersgrupper. Läs gärna om de olika ätstörningsenheterna via vår "Sök behandling"-funktion här till vänster. Där har vi så långt vi kunnat angett vilken åldersgrupp som tas emot på respektive enhet. Att ha flera psykiatriska diagnoser vid sidan av en ätstörningsdiagnos är inte ovanligt och ska inte vara ett hinder för att få behandling.

Både och! Viktigare än vilken sorts terapi som erbjuds kan dock vara den kontakt som uppstår mellan terapeut och patient. Det finns visst forskningsstöd för att unga peroner med anorexi bör få familjebaserad behandling. För patienter med bulimi finns det forskningsstöd för KBT-behandling, behandling med interpersonell terapi eller en kombination av antidepressiv farmakologisk behandling  och någon form av psykologisk behandling. Psykodynamisk terapi är inte lika väl utforskat som KBT-terapi för bulimi, men kan också ge god hjälp.

Ett bedömningssamtal går ut på att du får träffa en behandlare. Behandlaren är ofta psykolog eller läkare, men kan även vara dietist, sjukgymnast, psykoterapeut eller liknande. Under samtalet ställer behandlaren frågor till dig för att kunna få en uppfattning om hur du mår, vad du vill ha hjälp med och hur en behandling på bästa sätt kan läggas upp för dig. Frågorna handlar både om hur du mår just nu och hur du har haft det tidigare, hur dina relationer ser ut, vad du har för sysselsättning, om du äter några mediciner och liknande. Samtalet brukar ta ungefär en timma.