Hej. Jag är en 23-årig tjej som bor i Stockholm. Jag har länge förstått att mina matvanor inte är normala, men har bortförklarat min självsvält för mig själv och alla andra med ursäkter. Jag gick från ett BMI på 22 till 16 på två månader och har sedan pendlat mellan 15 och 17. Mina anhörigas oro förstod jag idag när jag såg bilder från helgen, på ett benigt skelett som ska föreställa mig. Jag blev förskräckt! personen på bilden är inte alls den person jag ser i spegeln varje dag. Personen på bilden ser sjuk ut, blek, urholkat ansikte och ben som sticker ut överallt, jag skämdes. Kände mig ful och oattraktiv och förstod att blickarna på gatan förmodligen inte har varit av det skäl jag trott. Min fråga är nu: Jag behöver hjälp. Allt har gått överstyr och jag har tappat kontrollen. Jag har ett heltidsarbete och har inte möjlighet att ta ledigt för möten/terapi, vill inte heller bekräfta min chefs misstankar . Finns det mottagningar som kan erbjuda kvällstider? och distansvarianten via internet, hur pass svårt är det att få tillgång/bli invald till den? tacksam för svar.
Hej. Vad bra att du vill ha hjälp, det är ett första steg i rätt riktining. Det finns enheter som har kvällsmottagning, det ser olika ut i landet. Titta på kartan här till vänster så ser du din närmsta ätstörningsenhet. Du kan ringa till ätstörningsenheten eller ta fram en självanmälningsblankett från ätstörningsenheternas hemsida. Jag råder dig dock att gå till vårdcentralen för att göra en kroppslig undersökning eftersom det är farligt att svälta sig och kroppen kan ta stryk, då kan även läkaren hjälpa dig med en remiss, Lycka till. Vänta inte.
164
|
Har några frågor om behandling!
1. Kan man bli tvingad till vård? I så fall: Är man det från början eller måste man ha "nått en viss gräns"?
2. Kan föräldrarna bestämma att man ska behandlas eller måste den drabbade också vara med på det (om man är under 18 år)?
3. Om någon vill avbryta en behandling eller liknande, avbryter man då eller ser man till att den fortskrider ändå?
4. Har samhället något annat ansvar vad det gäller behandlingen?
5. Är det fler killar än tjejer som söker hjälp, eller är det ungefär lika? (Om man tar hänsyn till att det är mycket färre killar som drabbas.)
Hej. Svaren blir alldeles för korta här och det finns alltid omständigheter som gör att det inte är exakt samma för alla. Men kortfattat:
1) Ja, är det fara för livet av en eller annan orsak kan man bli tvingad till vård, men detta är mycket ovanligt och är bara till för att hjälpa den som är sjuk.
2)Om man är under 18 år räcker det att föräldrarna vill att deras barn ska få hjälp, ofta kommer barnet/ungdomen senare under behandlingen själv vilja ta emot hjälpen. Det är viktigt att föräldrarna stöttar till behandling.
3)Om man vill avbryta sin behandling diskuteras det med dem som är behandlare. Ibland kommer man överens om en paus, ibland råder behandlaren till att stanna kvar i behandling trots att det känns motigt.
4) Vet inte vad "något annat ansvar" skulle vara? Med hjälp av behandlingsenhete och föräldrar behandlas dem med ätstörnig. Med hjälp av LPT (tvångs vård) hjälper "samhället" / Vården till att hjälpa den som är oförmögen att ta emot hjälp att få hjälp.
5) Troligtvis är det färre killar än tjejer som söker hjäp för ätstörining.
Hoppas detta var lite av svar på dina frågor. Men som sagt, alla människor är unika och det är de olika tillfällena och de olika situationerna som avgör svaren på frågorna för den enskilda individen. var rädd om dig.
163
|
Vad ska man göra om man verkligen INTE vågar prata om att man mår dåligt över mat? jag har jätte bra föräldrar och vänner, dock vågar jag inte prata med dom. och att prata med någon främling känns också konstigt. hur tar man första steget och kontaktar någon?
Hej. Första steget kan vara att skriva till oss. Och nu då du gjort det är det dax att ta nästa steg. Att prata med dina föräldrar kan vara svårt, men efteråt brukar det kännas ganska skönt. Är det svårt att prata med dem kanske du kan skriva ett brev eller mail och förklara hur du känner och hur du har det. Om det är för svårt kanske du har en bra mentor? En snäll skolsköterska eller någon annan vuxen du kan prata med. Vi vuxna har också varit unga och de allra allre flesta vill hjälpa till då någon ung har det knepigt. Annars kan du själv ringa till specialistenheternas telefonrådgivning (se kartan till vänster) eller till bup, www.bup.se dit du kan ringa och få prata med någon vuxen som har erfarenhet och kunskap. Jag hoppas att du snart ber om hjälp, för det brukar hjälpa. Lycka till och vänta inte.
162
|
Hej. Jag är snart 14 år och har haft probem med mat i snart två år. Jag har förlorat massa kompisar på grund av detta. Anledningen är att jag klagade väldigt ofta på min vikt, och att jag tyckte jag var tjock. Alla sa samma sak. "Du är fin som du är, du är inte tjock". Men när jag kollade mig i spegeln såg jag en tjock tjej. Och alla sa till mig "gud vad smal du har blivit". Men jag såg ju mig som tjock, och tyckte inte jag var det minsta smal. 2009 gick jag upp från 55 till 70 kg på grund av en knäskada, jag kunde inte träna på ett halvår. Jag har då alltid tränat mycket. (fotboll,ridning,akrobatik,gymnasik) Nu har jag gått ner igen. Och väger just nu 58 kg och är 166 cm lång. Jag vill bara gå ner mer hela tiden. Och ena dagen kan jag äta mer, andra dagar mindre. Jag vill bara kräkas upp allt jag stoppar i mig, men jag har kräkfobi därför gör jag dock detta ej. Jag undrar ifall jag väger för mycket för min längd, för jag rasar i vikt nu för att jag bara tränar och tränar. Har fotboll tre gånger i veckan, men för mig är det viktigt att träna varje dag. Jag springer på vårt löpband en halvtimme om dagen. En fråga jag skulle vilja veta är om det är farligt för mig att träna så mycket trots att jag fyller 14 år i sommar. Och denna ätstörning är något jobbigt, fylld av ångest, och jag måste försöka ta mig ur detta, annars kommer jag inte orka göra något. Dock känner jag mig svagare och svagare för varje dag som går. Allt har helt enkelt gått över styr och jag har tappat kontrollen, plus att det börjar bli för mycket nu. Hjälp mig!
Hej Vad bra att du skriver till oss. Nu är nästa steg att våga prata med någon vuxen i din närhet. Vem skulle du våga berätta om dina problem för? Skolsköterskan? Dina föräldrar? Kompis föräldrar? Eller mentorn? Kanske är det svårt att berätta, då kan du ju visa det här mailet som så bra beskriver hur svårt du har det. Du ska inte gå ner mer i vikt och du behöver äta bra med mat flera gånger om dagen om du ska träna så mycket som du tränar nu. Du kan vända dig till bup ( www.bup.se) dit du först kan få komma själv, sen vill de att någon av dina föräldrar kommer med. Vänta inte. Lycka till
161
|
Hej,
Jag är 26 år, htar gått behandling för ätstörning ett antal år men fick avbruta hastigt pga flyt och jobb-byte. (både då och nu i utlandet) På grund av språksvårigheter tycks jag inte kunna söka hjälp här, mem känner mig motiverad att avsluta behandlingen bäst jag kan. Först på listan är att sätta på ngra extra kilo. Ungefär hur fort borde jag sikta på att klara av detta? hur många kg per vecka, och ca hur många kcal blir detta? (en kula glass / dag, en stora talrik pasta, eller vad?)
Också, finns det möjlighet att ha "support-samtal" per internet? Eftersom jag antar att min vilja förr eller senare kommer tappa av?
MVH
/Rebecca
Hej,
Det är svårt att uttala sig enklet med så lite information men som du säger är det bra att handla medan motivationen är hög. beroende på var du bor bör du kanske kontakta ngn ätstörningsenhet för att få hjälp på de villkor du beskriver, det borde inte finnas några skäl till annat. De ger dig då också mer information om viktuppgång utifrån dina spcifika förutsättningar.
Lycka till!
160
|
Hej!
Finns det inga stödgrupper för drabbade i Stockholmsområdet?
Mvh Caroline
Hej. Stödgrupper finns för anhöriga på flera ställen i Stockholm. AB-kontakt har bra stödarbete även för drabbade, www.abkontakt.seLycka till
159
|
Hej!
Jag är en 28-årig tjej som har hetsätningsproblem. Nu i efterhand så inser jag att jag sen jag var liten var vid gränslandet men inte "sjuk" om man får säga så. Min egentlige ätstörning spinnade igånd under en period då jag blev fysiskt sjuk och deprimerad.
Min huvudfråga är vart kan man vända sig för att få hjälp med hetsätning? Jag har försökt i snart 4 år själv och jag är frisk nog för inte ha alltför stora problem i mit vardagliga liv (jag kan kontrollera impulserna majoriteten av tiden), men det begränsar mit liv mycket ändå. Jag är överviktig och upplever att jag bara blir bortviftad med en diet-meny när jag försöker söka vård. Jag vill bara skricka JAG VET allt det där! Men när jag börjar på en diet så går hela helvettet loss igen med stora hetsätningsattacker och ångest.
Och de få gånger ngn har lyssnat på mig så får jag en sympatifylld blick och får höra att jag är för frisk - det finns inte nog med resurser...
Var kan man få hjälp?
Kan man söka vård privat?
Kan man då få hjälp med vägledning om vart man kan vända sig?
Jag blir helt förlamad de gånger jag försöker hitta psykologer eller terapeuter, det är en djungel utan slut med titlar och förkottningar på kvalifikationslistorna...
Hej. Det finns hjälp att få. Titta på kartan till vänster så ser du alla ätstörningsenheter vi har i landet. Vänd dig till den som ligger närmast dig, om de inte jobbar med hetsätning kan de slussa dig vidare till den enhet där du bor aom kan hjälpa dig. Lycka till
158
|
Hejsan! Det är så att jag misstänker att jag har en ätstörning, jag har ett BMI på 42,5 och fick 3/5 på frågorna om ätstörningar, finns det hjälp för mig i Östersund, och i sådana fall vilken typ av hjälp? Tack på förhand!
Hej
Titta på kartan till vänster. Där hittar du din närmsta ätstöringsenhet. Du kan också gå till vårdcentralen och be dem hjälpa dig vidare. Lycka till!
157
|
jag är en tjej som läser i sthlm men är skriven i Sundsvall då jag har kvar min lhg, men skulle jättegärna vilja testa KBT på nätet då jag fallit tillbaka i gamla mönster,,,har dt jobbigt just nu och då väcktes bulimia monstret,,,går det att få göra det ändå eller hur gör jag? Tack på förhand från Lotta
Hej! Det allra bästa vore om du kunde se över möjligheterna att skriva dig i Stockholm också (man kan skriva sig på annan ort förutom hemorten om man bor mer än halva året på den andra orten). Om du kan skriva dig i Stockholm har du rätt till den vård som du behöver på plats i Stockholm. Om du inte kan skriva dig i Stockholm är det din hemkommun som ska betala för den vård du behöver. Du har alltså fortfarande möjlighet att söka dig till ätstörningsvården i Stockholm men måste då gå via din hemkommun. Jag förstår det som att du studerar i Stockholm och då har du också alltid möjlighet att gå via studenthälsan för att få hjälp. Hoppas att det ordnar sig!
156
|
Jag tror jag har början till anorexi, men vill ta mig ut ur det själv, vad rekommenderar du för böcker eller liknande?
Hej,
det finns en bok som kom ut 2007 på Natur & Kulturs förlag som heter Från självsvält till ett fullvärdigt liv. Den är skriven av Ata Ghaderi och Thomas Parling.
I boken finns riktlinjer för när det inte räcker med självhjälp.
Lycka till!
155
|
Hej,
I am a foreign person in Stockholm, Sweden with bulimia. Is there any help available for me that is free? Like group meetings eller support like that?
Thanks!
There are several free alternatives where you can turn to get support and guidance. I suggest you start with anorexi bulimikontakt: www.abkontakt.se or ätstörningszonen:www.tjejzonen.se. Many of those who work for these organizations have once had an eating disorder themselves, and they can give you support and guidance towards being healthy!
154
|
Hej! Jag har sedan jag gick i sjuan haft växlande ätstörningar. I sjuan var det anorexia, i åttan bulimi i nian hetsätning utan att spy eller ha någon som helst kontroll på ätandet. Nu är jag orolig eftersom jag har börjat fastna i ortodexi och träningsanorexia i stället. Jag har aldrig sökt profesionell hjälp utan försökt ta mig ut ur det själv. Nu vet jag inte hur jag ska göra längre. I några månader har jag även sett till att inte äta mer än max och då menar jag max 1000 kalorier per dag. Hur ska jag göra för att få hjälp utan att behöva prata med mina föräldrar om det? Tack på förhand!
Hej,
varför vill du inte prata med dina föräldrar om dina problem? Ibland är skamkänslor starka när man lider av en ätstörning. Att behöva andra är mänskligt. Att ha behov av stöd och hjälp är oxå mänskligt. Ibland går ätstörningar hand i hand med en syn på svaghet och behov som något dåligt. Jag tror att du kommer att må bättre om du vågar prata medd dina föräldrar och våga erkänna att du har behov av andra människor. Sedan kan ni kanske tillsammans söka hjälp för dig.
153
|
Hej Jag har anorexia och undrar vart man kan vända sig till om man vill prata och träffa andra som har ätstörningar?Skulle vara kul att träffa nya vänner...
Hej, titta på anorexi och bulimikontakts hemsida, www.abkontaktDär kan du troligen hitta träffar där du kan träffa andra.
152
|
Jag är 145 cm har vägt 45 kg med hjälp av tillväxthormoner sedan 9-10 år tillbaka.
har Turner syndrom, fick Crons tarmsjukdom för 2-2 1/2 år sedan. Anorexia för drygt 1 år sedan. Väger nu inte mer än 29-30 kg. Får ångest över att inte få röra på mig inte ens en promenad, fått utskrivet antidepressiva, vill inte ha det vill ha samtals terapi istället. Men får ingen, utan inlagd på psyk vd istället.
VAD HJÄLPER DET?
Hej,
du verkar ha en svår situation med flera somatiska sjukdomar förutom din anorexi. Jag tror att psykiatriks vård inom psykiatrin kan hjälpa, om du ger det en chans. Du kan väl ta upp din önskan om samtalsterapi med de som du har kontakt med på den psykiatriska avdelningen som du ligger inlagd på?
151
|
Vem kontaktar man om man vill göra en utredning för att se om man har en ätstörning?
Hej,
du kan vända dig till den specialiserade ätstörningsvården. Adresser till din närmaste ätstörningsenhet hittar du via KÄTS hemsida. På startsidan ser du "sök behandling".
150
|
Hej, jag har haft bulimi i mer än 20 år (är nu 36), haft bättre och sämre perioder men för det mesta hetsätit i olika omfattning och sedan kräkts upp maten. De senaste åren kommer maten upp av sig själv, utan att jag gör något, vilket inte alltid känns bra. Har min mage tagit så mycket stryk av mitt framkallande av kräkningar att den "gått sönder"? Kan man behandla det på något sätt? Mvh Maria
Hej Maria,
det är inte helt ovanligt att maten kommer upp utan ansträngning, när man har haft en ätstörning ett tag. jag rekommenderar en läkarbesök där du berättar om din oror och ber om en undersökning. Jag känner inte till något standardförfarande i det du beskriver.
149
|
Hur blir man frisk från en ätstörning?
Hej,
jag vill hänvisa dig till vår hemsida där vi dels beskriver olika behandlingsformer och dels kan du hitta tre "röster från tillfrisknandet" där tre olika personer berättar om sin väg ur ätstörningen.
Det går att bli helt frisk från en ätstörning. Lycka till!
148
|
Hej! Mina ätstörningar började när jag var 6-7 år. Jag blev utsatt för sexuella övergrepp och tröstade mig själv genom att äta mycket vilket såklart ledde till att jag blev överviktig. Sedan när jag blev 12-13 år så började jag må dåligt över vikten och började banta och det ledde till anorexia. När mina föräldrar förstod vad jag höll på med och hade kontroll över vad jag åt så började jag hetsäta istället. Nu är jag 27 år och hetsätnings perioder följt av bantning finns med mig hela tiden. Jag undrar om man kan bli helt fri från ätstörningarna? Tips på vart jag kan vända mig?
Hej, det går att bli frisk från en ätstörning, helt frisk vilket kanske kan vara svårt att tro om man haft problemen hela livet.
Du kan se var specialistvård för ätstörningar finns genom vår hemsida på startsidan: Sök behandlingar i Sverige. jag vet inte hur de sexuella övergreppen har påverkat ditt liv efter det.
Kanske i svårigheter att lita på människor? En gissning, från min sida. En samtalsterapi där du får möjlighet att undersöka hur övergreppen påverkat dig skulle jag önska dig.
147
|
Hej, jag är en 21årig tjej från Karlstad som precis insett att jag har ätstörningar. Jag har haft det i ca 10år, men har inte trott att det har varit ett problem tidigare. Jag är lite överviktig, men känner mig som ett hus! Vet inte exakt vad min ''kategori'' är eftersom jag kan sluta äta ena veckan, sedan äter jag allt andra veckan, frossar, spyr, och äter när jag är ledsen. - Och fruktansvärd ångest hela tiden! Jag är trött på det här nu,och vill få hjälp.. Vem ska jag kontakta? Vad ska jag göra för att bli av med det här? Behandlingshem?
Hej,
det finns flera olika ställen att vända sig till. I ditt fall skulle jag rekommendera dig att vända dig till en specialiaserad ätstörningsenhet. På startsidan på KÄTS hemsida finns en karta över Sverige. Där du kan du se var din närmaste enhet finns.
Du kan även vända dig till din husläkarmottagning/vårdcentral för att beskriva dina svårigheter så kan de guida dig vidare.
Ungdomsmottagningar, psykiatrin och Studenthälsan om du pluggar, är andra institutioner där det finns personer som du kan prata med.
Det verkar som att du har gått igenom den process som är vanlig, att det tar ett bra tag, ofta flera år, innan den som är drabbad inser att det finns ett problem. Nästa steg är att gå emot den starka skam som nästan alla känner inför att berätta för någon om svårigheterna. Du är modig som tar tag i problemen.
146
|
Jag äter för mycket, för ofta o av fel anledning. Är 46 år, förhöjt blods.värde, 158 cm och väger 92 kg. Jobbig barndom, uppväxt o behöver hjälp. Vart kan jag vända mig, finns det ngn "pratgrupp", tips på terapi eller nåt. Bor i Sthlm.
Hej, det är ditt fall svårt att veta om det du lider av är en ätstörning eller ej, men det tycks som om maten för dig är ett problem som är associerad med en övervikt som kan bli ett medicinskt problem, utöver de bekymmer du uppger. Mitt råd skulle vara att först gå till din husläkare för att prata om vad det är du tycker att du behöver hjälp med, för att tillsammans se över och bolla olika alternativ som kan finnas. Det kan vara tex psykologiskt stöd, viktreduktionsbehandling eller ätstörningsbehandling. Lycka till!
145
|
Finns det någon stor skillnad i behanlingen beroende på om man har anorexi eller bulimi?
Hej,
det finns både likheter och skillnader. Vilken behandling som är vanligast vet jag faktiskt inte.
För anorexi handlaar en del av behandlingen till att bryta svälttillståndet. Ofta pratar man om att en stor del av behandlingen behöver användas till att motivera patienten till dessa steg. I sjukdomen ingår ju att vara rädd för viktuppgång.
En person med bulimi behöver oxå arbeta med sin motovation, men har oftast ett större missnöje med själva symtomet(hetsätningen).
Även där behöver man arbetat med att normalisera ätandet.
I bägge fallen behöver man arbeta med att förbättra självkänslan.
144
|
Hej. Jag har problem med tankarna kring mat. Så fort jag äter något som är lite onyttigt får jag ångest. Jätte jobbigt! Det tar upp all min energi. Jag tränar så att jag inte ska gå upp i vikt. Förut åt jag bra vid alla måltider trots tankarna. Men har jag börjat minska på maten. Blir rädd för mig själv. Finns det hjälp att få över internet? Jag bor inte i stockholm.
Hej! Vad bra att du vill bli frisk från
din ätstörning! På KÄTS jobbar vi med forskning för att ta reda på
effekterna av kognitiv beteendeterapi (KBT) som självhjälp med
internetstöd. Detta gör vi i samarbete med Stockholms Centrum för
Ätstörningar (SCÄ) vilket innebär att en del av patienterna på SCÄ blir
erbjudna internetbehandling inom ramen för forskningsprojeket. Tanken
är att om reslutaten visar sig vara goda så kan man börja erbjuda den
här formen av behandling på olika kliniker. Just nu har vi dock inte
någon möjlighet att man kan gå in och anmäla sig direkt till
internetbehandling. Jag rekommenderar dig dock att söka hjälp på din
närmsta ätstörningsenhet. Det finns mycket bra hjälp att få och du kan
bli helt frisk!Önskar dig lycka till.
143
|
Jag är enligt min ätstörningsklinik frisk från min bulimi. Jag håller med i och med att jag inte längre hetsäter och kräks men det är tyvärr så att jag fortfarande är fixerad av min kropp som ökat i vikt sedan jag blev frisk. Jag har svårt för att gå på stan då jag känner mig fet. Jag har svårt för att laga mat för jag litar inte på mig själv att jag bara äter det jag behöver. Beteendet är borta men ångesten kring mat och kropp är kvar. Vad ska jag göra? Jag är mycket tacksam för svar och jag är också glad över att ni, människor som arbetar med dessa frågor, finns!
Hej Linda,
Det är nog inte någon tröst när ditt kroppsmissnöje är som störst, men ju längre tiden går, ju mindre ofta kommer du att plågas av du känner dig fet. Det kan ju hända att du behöver ytterligare psykoterapeutsik behandling för att förbättra din självkänskla. Jag vill rekommendera en bok som heter: Lev med din kropp, av Ata Ghadrei och Thomas Parling. Det är en sorts självhjälpsbok för människor som har problem som liknar dina.
142
|
Jag har haft anorexia och bulimi i 13år nu o får ingen hjälp.Jag har gått ner 20kg på lite över en månad nu.Kan inte äta,vågar inte.Väger runt 63 nu o är 1,65 lång.Vad ska jag göra?
Hej,
Du behöver söka hjälp igen. Om du inte förmår äta någonting pga din rädsla omkring mat och viktuppgång så har sjukvården ansvar för dig. Försök få med dig någon allierad när du söker hjälp nästa gång, anhörig, vän eller partner.
141
|
Hej. Jag har en liten fråga till dig/ er. Jag har en läkare och hon säger att hon inte kan remitera mig upp till Capio Anorexi Center men är det sant? Hon vill skicka mig till Idun men hon har själv sagt att det kommer inte att räcka för mig. Hur skall jag göra, bor i Malmö. //
Hej,
Om du menar Idun på SCÄ så bedriver de intervallvård.Det betyder att du kan ha kvar ett liv i Malmö mellan din abehandlingsveckor. På Capio Anorexicenter är du ett visst antal veckor i streck. Det är ockå en bra behandling. Det är däremot inte bra om du ser dig som att en läkare"skickar" dig till en behandling. Du behöver själv ta ett eget ansvar för vad som händer med dig. Prata med din läkare igen. Det är bra att du sökt hjälp och båda behandlingarna är bra och kna hjälpa dig. det viktigaste är att du tar ett eget ansvar.
140
|
Jag har förstått att jag har UNS och vill/behöver hjälp. Jag varken svälter eller spyr och ser ganska frisk ut, men skammen och tankarna finns där hela tiden, alltid och styr allt. Jag tror inte att någon kommer att ta mitt problem på allvar. Finns det ställen som ni kan garantera att de förstår mig? Att be om hjälp är svårt!
Hej, Jag tycker definitivt att du ska söka hjälp på en av de specialiserade ätstörningsenheterna i ditt område. Där gör de en utredning av ditt ätbeteende och bedömer vilka vårdbehov du har - oberonede om du uppfyller diagnoserna för bulimi, anorexi eller har en ospecifik ätstörning (UNS). Det är vilktigt att komma igåg att ca 60% av alla ätstörda patienter faller in under UNS-diagnosen.
139
|
Hej! Jag lider av UNS och har gjort i ca 11 år, jag har funderat av och till länge på att hitta speciallist behandling. Nu sitter jag i en allvarlig situation där jag inte kan äta och inser att jag måste få hjälp. Jag känner mig dock osäker på vilken typ av behandling som krävs för mig, hur ska man kunna veta det då det finns många typer av behandlingar? Finns det någonstans där man kan läsa om olika behandlingar för ätstörningar? Kanske till och med här?
Det enda du behöver göra är att vända dig till den specialiserade ätstörningsvården. Där kommer du att genomgå en bedömning och utredning av dina symtom och eventuella diagnos. Utifrån din helhetsbild så kommer sedan din behandlare att bedöma vilken behandling som är bäst för dig. Det är inte patientens uppgift att på förhand veta vilken behandling som är "bäst", utan det är specialisternas jobb att avgöra. Däremot kan du läsa om olika behandlingar här på sidan under fliken "Behandling" om du är nyfiken och vill veta mer.
138
|
Hej, Jag har gått i behandling för ÄS i olika omgångar, men blir inte bättre. Jag förmår inte att ta det ansvar som krävs av mig. Jag har verkligen vänt upp och ner på allt inombords för att försöka förstå varför det är så. Vården fungerar inte om inte motivationen finns, det förstår jag, men det känns inte som att det bara handlar om motivation i mitt fall. Klart jag vill bli frisk, men huvudet sätter sig fullständigt på tvären. Jag blir förtvivlad, för att jag känner mig otacksam och hopplös när människor jobbar så hårt för att hjälpa mig. Hur kan jag hitta ny kraft att attackera det här problemet? Under tiden som jag går hemma och funderar på hur jag ska klara av att leva upp till vårdens "krav" så blir jag ju bara sämre. Jag ska ta ett beslut är det väl meningen, men om beslutet aldrig kommer? Tack för hjälpen
Det är en jätteviktig fråga du ställer. Också en mycket svår fråga. Är tanken att du ska ta ett beslut om du vill tacka ja till behandling eller inte? Om så är fallet och du väljer att tacka ja så tycker jag att du ska ta upp precis det du skriver här med dina behandlare. Var öppen med att viljan finns, men att den krockar med olika låsningar som gör att du inte blir bättre just nu. Du ska inte ha dåligt samvete över att du inte blir frisk. Och vad gäller motivation så finns det ingen människa som går runt och är motiverad precis hela tiden. Du har rätt i att det behövs mer än så. Om det är så att du lider av en allvarlig ätstörning så tycker jag att du ska tacka ja till vård även om motivationen tryter. Motivationsbrist och låsningar av olika slag är mycket ofta en huvuddel i en ätstörning och det här kan du jobba med tillsammans med din/dina behandlare. Ge inte upp, det kan ibland ta mycket lång tid att bli frisk - men det går!
137
|
Hej jag har länge sökt hjälp för min bullimi men tycker inte jag får rätt hjälp. Jag försöker läsa självhjälpsböcker men tycker inte jag kan längre, jag behöver vård. Men jag verkar inte få det av läkarna. Vad borde jag göra?
Vad bra att du vill bli frisk från din bulimi! Du skriver att du inte får rätt typ av vård av läkarna. Jag undrar om det är läkare inom specialiserad ätstörningsvård du har kontakt med eller allmänläkare? Det bästa är att vända sig till den specialiserade ätstörningsvården om man lider av en allvarlig ätstörning. Du kan själv söka behandling. Klicka på kartan till vänster för att hitta specialistvård där du bor.
136
|
Hej!Jag är en 18 årig tjej som länge haft problem med maten. Jag vågar inte söka hjälp för jag vet inte om jag klarar av att sluta, det har blivit lite av en trygghet, något jag själv kan kontrollera. Jag äter sedan spyr jag upp allt, efter jag spytt är jag helt slut i hela kroppen. Jag är 168 cm och har på väldigt kort tid gått ner från 65 kg till 59 kg. Jag har börjat få ont i mitt hjärta, det hugger i det, så jag är rädd men slutar ändå inte hetsa och spy. Min period har varat i mer än fyra månader vissa dagar kan jag spy mer än 5 gånger. Vad skall jag göra?
Du måste ta dina symtom på allvar och söka hjälp. Att kräkas mycket sliter på kroppen och hjärtat och nu har du börjat få ont och det är signal du verkligen ska lyssna på. Du skriver att du inte vet om du vågar sluta, för ätstörningen har blivit en trygghet. I behandling får du möjlighet att hitta sunda vägar till att känna dig trygg, och då kommer du inte längre ha behov av din ätstörning. Lycka till!
135
|
Hej! Jag är en tjej på nyss fylda 18 år. Sedan ett halvår tillbaka så har jag ätit, eller inte ätit, likt en anorektiker. De första månaderna gick jag snabbt ner i vikt och sedan dess har jag stått stilla pga av jag ätit mer. vägde i början 60 kg (176cm lång). nu väger jag ca 53. Jag har precis tagit i kontakt med en psykolog som ska hjälpa mig tänka normalt kring mat och vikt osv.. Min fråga är följande. Eftersom jag nu har svultit mig ett ganska lång tag, om jag nu börjar ät normalt, kommer jag gå upp i vikt då? Eller måste jag äte mer än normalt för att gå upp i vikt? om jag ökar i vikt med "normalstora" portioner, går jag upp i vikt fort? tacksam för svar.
Vad bra att du har tagit kontakt med en psykolog. Du behöver få tillbaka normala matvanor men känner dig rädd och orolig för förändring. Förhoppningsvis kan din psykolog stötta dig så att du kan känna dig lugnare. Vad gäller maten så kan det hända att du snabbt går upp något eller några kilon om du har ätit väldigt lite under en period. Det är däremot inte möjligt att du fortsätter upp i vikt och t ex blir överviktig om du äter normalstora portioner. Det krävs att du äter väldigt mycket, alltså mer än normalt, under en längre tidsperiod för att du ska fortsätta att öka i vikt över tid. Lycka till!
134
|
Hej! Mitt självförtroende och självkänsla ändras alltid beroende på hur jag känner att jag ser ut, men nu har jag känt mig stor och tjock hur länge som helst (trots att jag har 17 i BMI). Jag undviker att se i speglar och att väga mig, för det får mig bara att må dåligt och få ångestattacker. Folk i min omgivning har märkt av att jag har någon form av ätstörning och försöker tvinga mig att äta, men förstår inte hur dåligt jag mår av att äta. Jag mår bra av att svälta mig själv och att träna minst varannan dag, två timmar per gång. Jag vill kunna spy upp allt jag äter, för det skulle nog få mig att må bättre efter att jag ätit en bit mål. Jag mår jätte dåligt av att vara med personer som är smalare än mig, för det får mig att vilja gå ner i vikt ännu mer och finns det något som jag är rädd för så är det att gå upp i vikt. Det skulle jag aldrig vilja. Har varit stor i hela mitt liv och det var inte förrän jag var 17 som jag började gå ner i vikt. Nu känns det dock som om det här börjar ta över mitt liv och det går inte en dag utan att jag tänker på mat och att jag inte blir äcklad av det. Lider jag av en ätstörning, vilken ätstörning då och borde jag söka hjälp för det? Finns det någon bra behandling i Värmland eller Örebro län? Jag vill inte prata i grupp om det, i och med att det här är något jag inte vill att någon annan ska veta.
Hej, Jag tycker definitivt att du bör söka hjälp för dina problem. För att veta vilka som dessa problem är mer exakt behöver dok göras vid ett personligt möte på en behandlingsenhet. Där kan man också delge sina tankar om vilken slags behandling som man kan tänkas få. På KÄTS hemsida hittar du vilka enheter som finns att tillgå på respektive ort.
133
|
Hej! Är 45år och haft Anorexi/Bulimi sedan jag var 11år. Vägde 33kg (1.69cm) när jag var 22år. Har även vägt ända upp till 218kg och genomgått Gastric by pass.Varit på massor av hem, men blir aldrig fri ifrån detta. Finns där inga bra behandlingar?Mår väldigt dåligt av att aldrig bli bra!
Hej, utifrån vad du berättar har du sedan länge ett problem med maten, men på olika sätt under olika perioder. Då vi inte har tillräckligt information om dina specifika förutsättningar och problem är det svårt att uttala sig om vilken hjälp som är bra och effektiv för just dig. Om du kontaktar en av de behandlingsenheterna som är ansluten till ditt landsting kan de hjälpa dig med att hitta en sådan behandling.
132
|
Hej! Hur mycket kostar en behandling mot ätstörningar i Örebro län? Jag vill jätte gärna ha hjälp mot min ätstörning, men jag är arbetslös och har inte mycket pengar..
Kostnaden beror lite på vilken typ av behandling man får men bör ligga ungefär runt samma nivå som de kostnader man betalar när man besöker t ex sin vårdcentral. Som arbetslös kan du ha rätt till ersättning för din ätstörningsbehandling. I sådana fall ska behandlingen vara ordinerad av läkare och ingå in en plan som Försäkringskassan godkänt. Prova därför att vända dig till en läkare på din vårdcentral för att "ansöka" om ätstörningsbehandling. Lycka till!
131
|
Hej! Jag hade under tonåren och upp i 20-årsåldern ätstörningar men upplever mig nu som frisk, men har fortfarande ingen uppfattning om vad som är att äta normalt. Vart kan man vända sig "post-ätstörning" för att göra sig av med de kvarvarande värderingarna kring mat och vikt som jag fortfarande dras med?
Ett tips kan vara att vända sig till patientföreningen där du bor. Anorexi-bulimikontakt är en riksförening som bland annat erbjuder stöd och vägledning för personer i olika faser av ätstörning eller som tillfrisknat men vill ha stöd och möjlighet att samtala om ätstörningsrelaterade frågor. Anorexi-bulimikontakt når du på www.abkontakt.se.
130
|
Hej! Jag pendlar mellan att välja olika behandlingar, på SCÄ och Capio, väger man t.ex maten då? och mäter och så? för jag har gått på Mando, och där använder man sig ju av mandometern och mått. Men det funkar inte för mig, jag vill inte mäta och väga. Gör man det på SCÄ och Capio?
Hej,
Det är bara på Mando AB man använder sig av mandometern.(se Mandos hemsida).
Eftersom deras behandling inte hjälpte dig tycker jag att det är bra att du söker hjälp igen. På SCÄ och Capio Anorexi Center använder man sig av tallriksmodellen och inte av att väga mat. De beandlingar på SCÄ som innehåller ätträning är s.k. lunchgrupper och dietisktgrupper och dagvårdbehandlingar. Vissa behanlingar innehåller inte ens någon moment av matträning, utan kan "bara" innehålla samtal. Nästan alltid ingår att patienten behöver normalisera sitt ätande. Ibland gör patienten det på egen hand, i form av hemuppgifter som är en del av behandlingen.
129
|
Hej! Vart ska man vända sig om man inte vet om man lider av en ätstörning och är över 18 år? Sjukhuset? Kunde endast finna ett slags centrum för personer under 18 i min ort. Men dit kan man ju inte vända sig och särkilt inte om man ej är säker om man verkligen lider av en ätstörning. Hjälp!
Hej,
Titta lite mer på KÄTS hemsida. Vi har ett test som heter SCOFF som du kan ta del av.Det hjälper dig att se om du troligen har en ätstörning. Vi har även en rubrik på startsidan som heter "Sök behandling i Sverige". Där kan du se var den närmaste ätstörningsenhetenligger.
128
|
Hej! Ligger inne på psyk.klinik för anorexia. Har varit här i 4 veckor och kämpat och ökat i vikt först 3kg. Fick sen en svacka och gick ner ett halvt kilo efter att ha ätit mindre i 3-4 dagar. Då jag vårdas på LPT sattes en sond. Dr på psyk sa när jag frågade att den ska bara vara ett komplement för det du ej klarar att ej få i dig. Jag var väldigt orolig och ställde samma fråga 4ggr och fick samma svar. Men efter att ha fått den satt på medicinklinik och tillbaka i rullstol till psyk så får jag veta att nej, det blir ingen vanlig mat för när man börjar sondas så är det bara det som gäller! Kan jag snälla få ett svar på hur det kommer bli. Vet bara att de ökat kcal från då till nu men har fått info att ingen mat närmsta veckan. Och jag vill försöka äta,är sugen på en smörgås. Är så ledsen och kränkt.
Vad bra att du kämpar! Jag önskar dig all lycka till i din kamp! Jag förstår att det måste kännas oroligt att vara i din situation, att vara svårt sjuk och uppleva att man inte får så mycket information om vad som ska hända, plus att sjukdomen i sig ofta för med sig mycket ångest och oroskänslor, vilket kan göra det svårt att bearbeta och ta in den information man får. Jag vet inte hur just din läkare har resonerat kring din situation, men beslut fattas alltid i första hand utifrån patientens säkerhet. När det är flera behandlare inblandade kan det tyvärr ibland vara så att man missar att ge tillräckligt med information till patienten, eller att patienten möts av motstridig information. Det är ledsamt när det blir så och förståeligt att du känner dig ledsen. Jag är dock övertygad om att dina behandlare menat väl och gör sitt bästa för att du ska ha det bra. Lyft dock gärna den här frågan med någon av dina behandlare. Du skulle exempelvis kunna visa din fråga och mitt svar som ett sätt att påbörja en diskussion om hur information hanteras.
127
|
Vart vänder jag mig för att få hjälp på mina villkor med mina ätstörningar?
Det beror nog helt på vilka dina villkor är! För det första behöver du tydliggöra dina villkor både för dig själv och för vården. Var konkret och skriv ner vilka dina villkor är och gärna varför. Efter det kan ni diskutera om dina villkor är förenliga med vården som bedrivs. Vissa saker går inte att villkora – t ex så måste man äta mat och gå upp i vikt om man är underviktig för att kunna bli frisk. Man kanske själv tycker att den låga vikten inte är något problem, men vill ha hjälp med ångestlindring. Det gäller då att våga ompröva sina villkor och vara beredd på att tänka nytt. Kroppen och känslolivet hänger tätt ihop så att när det ena inte mår bra så mår inte heller det andra bra. Det går därför inte att under en längre tid vara gravt underviktig men ändå må bra.
Om du inte är underviktig och dina villkor snarare handlar om att du ska få göra förändringar i din egen takt eller att du har förslag på aktiviteter eller samtalsämnen som du tror skulle underlätta ett tillfrisknande så tror jag att vården är mycket mer tillmötesgående.Att helt och hållet få bestämma sitt behandlingsinnehåll kommer nog dock aldrig att vara möjligt. Det kan man ju inte hos exempelvis husläkaren eller tandläkaren heller. Vårdpersonalen måste alltid i första hand utgå ifrån patientens säkerhet. När patienten väl är utom fara så finns det ofta betydligt större utrymme för kompromisser och flexibilitet. Lycka till!
126
|
Jag undrar om det finns träffar dit jag med ätstörningar kan gå tillsammans med min flickvän? Jag har haft hetsätning/bulimi/anorexia/ortorexi och har jättesvårt att sluta när jag börjat äta. Har gått för mina problem i KBT mm, men jag klarar inte "hemläxor". Har även Asperger och Adhd i tillägg.
Utbudet av stödgrupper och träffar varierar lite beroende på var du bor. Mitt tips är att du söker upp din närmsta ätstörningsenhet och hör dig för om de kan erbjuda det du efterfrågar. Du kan även vända dig till riksföreningen anorexi bulimi kontakt och se vad de kan erbjuda. Lycka till!
125
|
Jag är 31 år och har gått i öppenvård för anorexia i 1,5 år och har fått prova all den hjälp som finns här i min kommun. Har tidigare varit inlagd och då min upplevelse av inläggningen var hemsk så kämpar jag hela tiden mot det överhängande hotet som nu varit ett tag på grund av mitt låga bmi och min starka ångest. LPT var länge på tal
men nu fixade jag pga av rädslan att bli inlagd att gå upp lite och dr lugnade sig lite. På fredag 18/9 ska jag och min psyk.sjuksköterska på bedömningssamtal för behandlingshemsplats.
Men vad ska jag tänka på när jag kommer dit? Har nämligen fått höra av mina behandlare att jag ska inte ha några förväntningar för det finns inga pengar till några beh.hemsplaceringar så jag ska inte bli besviken om det inte blir nåt, för det blir det nog inte!
Vadå förbannad man blir, vad skickar de remissen för om det är så nattsvart och det låter som jag ej kan få nån hjälp.
Hoppas jag kan få några ideer. Även om detta ej svaras på förrän efter den 18 så svara gärna ändå.
Tack på förhand
Jag hoppas att det har gått bra för dig idag och att du har fått goda nyheter angående behandlingshemsplats. Du går i behandling nu och om du inte skulle få plats på behandlingshem så kanske du kan fortsätta den behandlingen? Låt dina behandlare stötta dig och hjälpa dig hantera ett eventuellt avslag på behandlingshemsplats. Det viktigaste för dig är att inte tro att plats på behandlingshem är din enda chans att bli frisk - för det är det inte. Det finns många vägar till friskhet, men det kan ta tid och vara en svår resa innan man når ända fram.
124
|
Jag undrar vad självhjälpsbehandling via internet kostar? Skulle vara jättebra för mig eftersom jag bor och jobbar i England just nu.
Den självhjälpsbehandling via internet som vi bedriver på KÄTS i samarbete med Stockholms centrum för ätstörningar (SCÄ) kan man tyvärr inte anmäla sig till via nätet, utan det är en behandling som kan erbjudas patienter som är inskrivna och genomgått bedömning och behandlingsplanering på SCÄ. För närvarande erbjuds behandlingen enbart i begränsad omfattning inom ramen för ett forskningsprojekt. Det kan dock hända att det finns möjlighet att jobba via internet i England också. Hör dig för på olika ätstörningskliniker och se vad de har att erbjuda!
123
|
Jag undrar om du vet om det finns någon kbt behandling via internet som man kan få i västernorrlands län. För hetsätningsstörning. Har tidigare även haft problem med att jag tränat 3 timmar om dagen och åt undr 500 kalorier per dag förutom de dagar då jag hetsåt. Har behandling redan men det hjälper inte då jag har gått där i över ett år och jag hetsäter fortfarande.
Tyvärr känner jag inte till någon internetbaserad behandling i Västernorrland. Om du skulle vilja ha mer stöd parallelllt med din nuvarande behandling så kan olika stödgrupper vara ett alternativ för dig. Ab-kontakt är ett exempel på en förening som kan bistå med stöd, råd och hopp!
122
|
Jag är 15 år, har försökt gå ner i vikt i över ett halvår snart och vill verkligen ner flera flera kg till. Vet ju att nåt e fel med mig, men vill inte dra in mina föräldrar mer, och det e det som händer om jag går till en mottagning. Kan man ringa anonymt någonstans och prata om det, helst på kvällar?
Det finns flera organisationer du kan vända dig till. Via AB-kontakt, abkontakt.se, kan du få kontakt med en mentor, en person som tidigare varit sjuk men nu är frisk och kan stötta dig. På tjejzonen.se kan du via samtal eller chatt få stöd och vägledning. Det är heller inte ovanligt att ätstörningsenheter har ett rådgivningsnummer dit man kan ringa anonymt. Sök efter din närmaste ätstörningsenhet på kartan här till vänster.
121
|
Finns det någon medicin som visat sig fungera i tillfrisknandet (t.ex antidepp eller Naltraxone)? Någonstans läste jag också om att hormoner använts för att stoppa hetsätningsattacker.
Den medicin som är evidensbaserad idag är en s.k. selektiv serotoninåterupptagshämmare (fluoxetin) för bulimia nervosa. Om den eller annan medicinering ska sättas in eller ej måste dock beslutas av läkare/psykiater.
120
|
Vården för ätstörningar verkar vara väldigt olika även inom Sverige för att inte tala om inom EU, och behandlingsmetoderna varierar kraftigt. Finns det ingen gemensam praxis för hur en patient med ätstörningar ska behandlas på t.ex en psykiatrisk klinik eller ätstörningsenhet?
Inom Sverige finns det ganska stora skillnader på hur man gör i behandling, även om de flesta är överens om vissa grundläggande saker som att man måste fokusera på att bryta svälten vid undervikt till exempel. Ute i Europa kan skillnaderna vara ännu större, både inom och mellan länder. Man har olika tradition och tänkesätt, och även om forskningen ger en del fingervisningar om vad som bör erbjudas saknas mycket kunskap än. Inte alla har heller haft möjlighet att anpassa sitt vårdutbud efter nya forskningsrön. Någon fast gemensam praxis för behandling är svår att hitta inom psykiatrisk vård över huvud taget, och kanske särskilt för ätstörningar där så mycket kunskap saknas. Det viktiga är dock att det finns många sätt att få hjälp på, och det är mycket viktigare att få någon hjälp än att försöka hitta den "bästa".
119
|
Jag har haft bulimi till och från under halva mitt liv dvs 13-14 år. Har haft "uppehåll" ibland upp till ett halvår men alltid med ständiga återfall. Jag har nu insett att jag aldrig kommer bli frisk på egen väg trots att jag försökt många år. Information jag läst går in men inget går med min dåliga diciplin, vilket gör att jag känner mig ännu värdelösare. Dock är jag nog inte så sjuk att jag egentligen känner mig berättigad till vård. Jag har lättare depressioner några gånger om året som jag tror jag har med detta att göra men jag vet inte vilket som orsakar vilket. Dock utan självmordstankar. Enligt riktilinjer för bulimi som jag läst är jag inte sjuk. Jag gillar inte att prata om mig själv och är rädd för att prata om detta. Vilka vägar finns för mig som har bulimi-light?
Vad bra att du frågade. Det finns många föreställningar om att man måste ha en viss diagnos, en viss vikt eller en viss ålder för att få hjälp men det stämmer inte alls! Bulimi och anorexi är kanske de mest kända ätstörningsdiagnoserna, men väldigt många lider av allvarliga ätstörningar utan att uppfylla kriterierna för varken bulimi eller anorexi. Man har då vad som kallas Ätstörning Utan Närmare Specifikation (UNS). Att du får återfall i din sjukdom har ingenting med dålig disciplin att göra - och du är INTE värdelös! Återfallen beror på att du saknat verktyg för att kunna hantera friskheten. Jag tror verkligen att behandling skulle ge dig det du hittills saknat för att kunna bli helt frisk en gång för alla. Många tycker att det är svårt att prata om sina ätstörningar och det är något som alla som jobbar inom ätstörningsvården känner till och tar hänsyn till. För att svara på frågan om vilka vägar det finns för dig så är svaret: många! Det viktiga är att du vågar prova någon av dem. Kanske kan du börja med att ringa anonymt till en telefonrådgivning på en specialiserad ätstörningsklinik och ställa lite frågor, och känna på hur det är att prata med en behandlare. Om du bara vågar ta ett litet litet steg så kommer du nog märka att det blir lättare för varje gång att prata om de här sakerna. Gå in på "Sök behandling" i vänsterspalten och leta upp vilka kliniker som finns där du bor. Lycka till!
118
|
Jag är en normalviktig 26-årig tjej. Mitt liv kretsar ständigt kring vad jag äter och jag är livrädd för att gå upp i vikt samtidigt som jag inte tillåter mig själv att sluta äta eftersom jag naturligtvis inte vill ha anorexia. I perioder kräks jag upp mat. Jag anser inte att jag har en allvarlig störning men blir alldeles matt över att ständigt ha fokus på maten. Finns det någon sorts självhjälpsböcker eller internetbaserad hjälp att få?
Vad bra att du tänker ta tag i dina destruktiva beteenden. Det går att bli fri från dem och det finns många sätt att nå dit. Självhjälp är ett sätt. På hemsidan kan du läsa om olika typer av självhjälp, inklusive internetbehandling, under fliken "Patient & anhörig" och länken "Hjälp till självhjälp". Lycka till!
117
|
Jag började gå på SCÄ i våras och fick snabbt diagnosen anorexi. Nu har jag gått upp i vikt efter att ha gått i öppenvård några månader. Men ångesten är fortfarande lika stor. Jag är så fruktansvärt rädd för att gå upp i vikt. Enligt mig skulle dagvård vara bättre än öppenvård, då jag får fokusera på anorexin och försöka bli frisk, istället för att pendla mellan att försöka bli frisk och vara social med vänner osv. Mitt självförtroende är nere i botten och jag vet inte hur jag ska säga det här till någon, eftersom alla verkar tycka att jag går åt rätt håll. Hur illa måste det vara för att man ska få dagvård? Och kan jag kräva det?
Du kan inte kräva att få dagvård, men du kan ta upp önskemålet för diskussion med din behandlare. Det låter som att du just nu sitter fast i att hålla skenet uppe och låtsas att allt är bra. Du vill kanske inte berätta hur det egentligen är i rädsla för att göra någon besviken, dig själv eller någon annan. För att bli frisk och bli fri från den svåra ångest som du fortfarande känner omkring din vikt är det viktigt att du berättar hur det är. Tala om för din behandlare hur du känner. Det kan kännas svårt men det kommer att ge er en chans att satsa på rätt form och rätt intensitet av behandlingen för dig. Bara du själv vet hur du känner och vad du tänker - oavsett hur erfaren och kompetent din behandlare är så kan denna aldrig veta om du inte berättar!
116
|
Jag har börjat att gå hos en kurator för mitt beteende gällande mat, min fråga är: jag har så väldigt svårt att prata, jag känner mig bara så himla dum, hur gör man för att komma över tröskeln att börja öppna munnen? Jag är mycket bättre på att skriva ner vad jag känner och tänker men jag vill kunna säga allt det jag skriver till kuratorn också.
Hej! Jättebra att du har börjat försöka berätta om dina ätproblem, då har du redan kommit över en viktig tröskel. Skulle du kunna skriva det du vill säga och läsa upp det för kuratorn till exempel? Sen tror jag att du bit för bit kan börja berätta mer och mer muntligt, men för att komma igång bara? Att berätta om ätproblem är ofta svårt, man skäms och tycker det är jobbigt. Många har det på samma sätt, men det är alltid bättre att berätta än att låta bli. Det är ofta väldigt skönt att få berätta för någon också, så om man vågar får man mycket tillbaka, och det är aldrig fullt så läskigt som man trodde att det skulle vara. Kanske är det också så att det här med att prata inför folk är nåt som du har svårt med i andra sammanhang också? Det går det också att få hjälp med, och det kan du prata med kuratorn om i så fall. Lycka till!
114
|
Hur många blir friska från ätstörningar?
Svaret på denna fråga beror förstås på vad som menas med ”frisk”, och forskningen ger mycket varierande siffror. En genomgång av forskningslitteratur i ämnet har kommit fram till att utfallet för de flesta patienter är gynnsamt, åtminstone på sikt. Denna studie tittade på förekomst av ätstörningsdiagnoser 10 år efter att patienterna först undersöktes. Bland de som hade lidit av anorexia nervosa hade 10 procent dött, 10 procent hade kvar sin anorexi, 15 procent hade utvecklat ätstörning UNS, 15 procent hade bulimia nervosa, och 50 procent hade ingen ätstörning alls. Bland de som hade sökt hjälp för bulimia nervosa var mindre än 1 procent döda, 10 procent hade kvar sin bulimi, 20 procent hade utvecklat ätstörning UNS, mindre än 1 procent hade anorexia nervosa, och 70 procent hade ingen ätstörning.
111
|
Är jag för gammal för att få hjälp? När man över 40år så finns det inte så många behandlingshem att vända sig till, samt med den problematik jag har (övriga diagnoser).
Man är aldrig för gammal för att få hjälp, men det stämmer att olika ätstörningsenheter fokuserar på olika åldersgrupper. Läs gärna om de olika ätstörningsenheterna via vår "Sök behandling"-funktion här till vänster. Där har vi så långt vi kunnat angett vilken åldersgrupp som tas emot på respektive enhet. Att ha flera psykiatriska diagnoser vid sidan av en ätstörningsdiagnos är inte ovanligt och ska inte vara ett hinder för att få behandling.
112
|
Är det KBT eller psykodynamiskterapi som är mest framgångsrik behandlingsform när det gäller ätstörningar?
Både och! Viktigare än vilken sorts terapi som erbjuds kan dock vara den kontakt som uppstår mellan terapeut och patient. Det finns visst forskningsstöd för att unga peroner med anorexi bör få familjebaserad behandling. För patienter med bulimi finns det forskningsstöd för KBT-behandling, behandling med interpersonell terapi eller en kombination av antidepressiv farmakologisk behandling och någon form av psykologisk behandling. Psykodynamisk terapi är inte lika väl utforskat som KBT-terapi för bulimi, men kan också ge god hjälp.
113
|
Hej, jag har nyss kommit i kontakt med SCÄ och vill nu ta tag i min bulimi. Men en fråga, hur går ett bedömningssamtal till?
Ett bedömningssamtal går ut på att du får träffa en behandlare. Behandlaren är ofta psykolog eller läkare, men kan även vara dietist, sjukgymnast, psykoterapeut eller liknande. Under samtalet ställer behandlaren frågor till dig för att kunna få en uppfattning om hur du mår, vad du vill ha hjälp med och hur en behandling på bästa sätt kan läggas upp för dig. Frågorna handlar både om hur du mår just nu och hur du har haft det tidigare, hur dina relationer ser ut, vad du har för sysselsättning, om du äter några mediciner och liknande. Samtalet brukar ta ungefär en timma.
115
|