Kunskap är väsentlig i behandling av ätstörningar. Men det krävs olika slags kun-skaper. Det är viktigt med kännedom om näringsbehov, fysiska reaktioner på svält, diagnostiska begrepp, kognitiva och känslomässiga reaktionsmönster, rela-tionsmönster och självbild bland mycket annat. Problemet för vårdpersonal som inte betraktar sig själv som en ”expert” är hur man ska förhålla sig till sin egen okunskap.

De flesta vårdpersonal som kommer i kontakt med ätstörningar ser snabbt sina egna kunskapsluckor. Med tanke på den oro som ofta väcks när man möter människor som självsvälter eller har helt tappat kontroll över sitt ätande ligger det nära till hands att man först funderar på hur personen kan remitteras till en lämplig expert.

Bättre kunskap om ätstörningar är dock inte så svårt att införskaffa. På denna hemsida och i litteraturen som vi hänvisar till är det möjligt att hitta aktuell kunskap om ätstörningar som belyser dessa problem från olika perspektiv. Man behöver inte vara expert för att lära sig. Svårigheten är snarare hur man betraktar och förhåller sig till sin egen okunskap.

För den nyfikne och kunskapsintresserade utgör ätstörningar ett mycket spännande område, eftersom ätstörningars uppkomst, utveckling och behandling präglas av ett samspel av olika biologiska, psykologiska och sociokulturella faktorer. Här finns det oftast inga enkla förklaringar utan snarare komplicerade men spännande samspel.

Ökad kunskap om ätstörningar gör det lättare att skapa och sortera bland kliniska erfarenheter och fatta beslut om lämpliga steg inom vården.

111