En blivande eller nybliven mamma som har en ätstörning brottas med många påfrestningar. Komplikationer kan uppstå under graviditeten och tiden efter förlossning kan sätta henne och den övriga familjen på prov.

De ökade hälsorisker för kejsarsnitt och missfall som finns i samband med ätstörningar och graviditet drabbar inte enbart fostret utan även mamman. Hon kan själv lida av sådana komplikationer både fysiskt och psykiskt. Efter förlossningen finns det även en ökad risk för postpartumdepression, som kan påverka relationen mellan spädbarnet och mamman under en mycket känslig period. Detta kan komma till uttryck t.ex. i amningssituationer. För mamman kan det ibland kännas som om barnet inte vill ha eller ta emot den kärlek som hon försöker förmedla. Alternativt kan en mamma känna sig mycket uttömd på livskraft när hon arbetar så gott hon kan för att tillfredsställa barnets och den övriga familjens behov. Hon kan då uppleva att inte finns någon tid eller plats för hennes egna behov.

Även andra än mamman kan lida när en ätstörning finns i samband med barnafödande. En partnerrelation kan bli mycket ansträngd. Även utan en ätstörning kan graviditet och spädbarnstiden vara mycket påfrestande för blivande och nyblivna föräldrar. Det är normalt att man blir osäker när man försöker hitta fotfäste i sin nya roll. När en ätstörning är med kan både mamman och pappan känna sig vilsna, förvirrade och fyllda av skam- och skuldkänslor för att man inte lyckas reda ut en svår och krävande situation på egen hand. En pappa, eller även syskon och andra anhöriga, kan känna sig splittrade och osäkra på vem de ska försöka hjälpa i första hand och hur.

Frustration och svårigheter att handskas med konflikterna som uppstår kan innebära att även tidigare välfungerande partnerrelationer havererar. Många kan behöva hjälp. I sådana fall är det minst lika viktigt att man söker hjälp för mammans och familjens skull som det är att man söker hjälp för barnets skull. Det kan också vara viktigt att personerna runt omkring den drabbade deltar i en eventuell behandling. Många behandlare anser att pappor har en väsentlig roll att spela. Dels som stödperson, dels för att även hjälpa dem att utveckla en nära relation till sitt barn.