Ibland är det läraren som först fattar misstankar om att en elev har en ätstörning. Läraren kanske märker att en ungdom som tidigare varit mycket duktig i skolan går ner i vikt, får svårt att koncentrera sig och börjar missköta sina studier. Läraren kanske blir orolig och undrar hur han eller hon kan prata med eleven, eller om föräldrarna ska kontaktas.

I dessa lägen är det viktigt att våga fråga. Läraren kan frestas av tystnad. Han eller hon kanske resonerar att elevens matvanor ligger utanför skolans domän, eller att man saknar nödvändiga expertkunskaper. Om man känner sig osäker kan det vara bra att vända sig till kollegor, skolhälsovården eller vården för att kunna undersöka sina egna frågor.

Det är viktigt att våga prata med eleven och ta upp de frågor och bekymmer som man har. Eleven själv kan ofta uppleva att det är svårt att själv börja prata om problem med mat och ätande. För läraren kan det vara viktigt att våga ställa direkta frågor. Man kan eftersträva att ställa dessa i en ton av omsorgsfull nyfikenhet snarare än misstänksamt förhör.

Bra hjälp på vägen finns i form av fem frågor som har utvecklats av forskare i Storbritannien och som kan vara till hjälp för att avgöra om någon kanske har en ätstörning. Dessa frågor har visat sig ha mycket god överensstämmelse med formell psykiatrisk diagnostik. Om eleven svarar ”ja” på två eller flera av följande frågor finns det en stor risk att hon eller han har en ätstörning.

1.    Gör du så att du kräks för att du känner dig obehagligt mätt?
2.    Oroar du dig för att du har förlorat kontrollen över hur mycket du äter?
3.    Har du nyligen gått ner mer än 6 kg inom loppet av 3 månader?
4.    Tycker du att du är fet även när andra säger att du är för smal?
5.    Skulle du säga att mat dominerar ditt liv?

111