Bantning och utseendefixering börjar ofta under skolåldern, och framförallt under högstadiet och gymnasietiden. Detta ger skolan en viktig möjlighet att upptäcka elever som håller på att utveckla en ätstörning eller de som finns i riskzonen för detta. Varningssignaler kan handla om både förändrade beteendemönster och attityder.

Upptäckter kan göras av all skolpersonal i klassrummet, i skolbespisningen, hos skolsköterskan, på gymnastiken och på raster. Viktförlust, trötthet, frusenhet, oro eller irritation är vanliga fysiska kännetecken, liksom sömnsvårigheter eller koncentrationssvårigheter. Intressen kan förändras och det är inte ovanligt att sådant som tidigare upplevts som lustfyllt blivit ointressant. Tendenser till isolering kan finnas, och det kan vara viktigt att undersöka hur personen har det med sina kamrater.

För skolsköterskan är observationer av exempelvis kalla händer, avmagring, tjocka kläder eller många lager av kläder, långsam vilopuls och blekhet viktiga att notera eftersom dessa kan vara tecken på en ätstörning. Jämförelser med tillväxtkurvan i både längd- och viktutveckling kan också ge signaler om misstänkt ätstörning. Kanske berättar eleven om symtom som magont eller trötthet, men nämner inte något om problem med maten. Därför är det bra om skolsköterskan tar en kostanamnes och fokuserar på om det skett förändringar i kosten den senaste tiden. Frågorna kan t.ex. undersöka om eleven har börjat undvika viss mat, eller om portionerna har blivit mindre. Även träningsvanor är bra att ställa frågor om. Flera eller längre träningspass kan vara ett varningstecken. Att ta reda på om eleven framkallar kräkningar efter att ha ätit eller tappar kontroll över sitt ätande är också viktigt. För flickor i puberteten kan man fråga om mensen har varit oregelbunden eller har uteblivit.

Förändrade attityder kan också vara ett tecken på ätstörning. Personen kan börja värdera sig själv och andra huvudsakligen i termer av vikt och utseende. Betydelsen av en slank kropp kan förespråkas. Intresse för bantning, träning, samt mat som är snål i fett och kolhydrater kan tillta. Ofta kan man se hur en människas sätt att tänka och känna blir allt mer präglat av mat och vikt.

Majoriteten av personer med ätstörningar är faktiskt normalviktiga. Det är därför viktigt att inte anta att en hälsosam vikt utesluter allvarliga problem med ätande. Personen kan t.ex. ha svåra problem med hetsätning och kräkning utan att vara underviktig. Det är också viktigt att vara medveten om att trots att ätstörningar till allra största del drabbar flickor och kvinnor så är ca 10 procent av fallen pojkar och män. Pojkar och män som lider av en ätstörning kan ha det särskilt svårt att träda fram och söka hjälp eftersom problemen ofta betraktas som kvinnosjukdomar.  

111