Integrativ modell över impulsiva och tvångsmässiga drag vid bulimiska beteenden baserat på forskning befintliga teorier om uppkomst och vidmakthållande av bulimi, integrerad med forskning inom neuropsykologi och substansberoende
Pearson, CM.; Wonderlich, SA.; Smith, GT. A risk and maintenance model for bulimia nervosa: From impulsive action to compulsive behavior. Psychological Review, 2015 Jul;122(3):516-35. doi: 10.1037/a0039268
Länk till artikeln: http://dx.doi.org/10.1037/a0039268
Pearson, Wonderlich och Smith har gjort en gedigen review av forskning och befintliga teorier kring uppkomst och vidmakthållande av kärnsymptomen för bulimia nervosa (hetsätning och självrensning) med fokus emotionella processer. De väver sedan ihop detta med relevant neuropsykologisk emotionsforskning samt forskning kring substansberoende, för att skapa en ny teoretisk integrativ modell över emotionella processer som påverkar uppkomst och vidmakthållande av bulimia nervosa. De lägger stor vikt på att reda ut hur symptomen kan övergå från att vara relativt impulsiva till att bli mer och mer tvångsmässiga, liksom att urskilja generella riskfaktorer för psykisk ohälsa/destruktiva beteenden och bulimi-specifika riskfaktorer.
Bland generella riskfaktorer framhålls bl.a. negative urgency, emotionsreglering och self-control depletion. Negative urgency innebär en tendens att agera impulsivt och obetänksamt när man är upprörd, vilket utöver bulimi är framträdande vid t.ex. missbruk, rökning och gambling. Emotionsreglering innebär bl.a. att kunna identifiera, acceptera och uppleva olika känslor samt att kunna tolerera negativ känslomässig aktivering och inte tappa långsiktigt fokus. Self-control depletion beskriver hur ens förmåga att reglera sina beteenden töms ut vid för långt/intensivt känslomässigt påslag. Bland bulimi-specifika riskfaktorer framhålls särskilt inlärda paradoxala förväntningar om att ätande å ena sidan ger njutning och tröst, och att smalhet å andra sidan leder till lycka och framgång.
Enligt författarna är de bulimiska symptomen hetsätning och självrensning initialt av en impulsiv natur. Hetsätning distraherar effektivt från negativa känslor, både under planeringsstadiet och under själva episoden där dopaminfrisättning medför njutning. På så sätt blir hetsätning både positivt och negativt förstärkt på ett liknande sätt som vid droganvändning. Självrensningen framhålls som ett främst negativt förstärkt beteende. Efterhand, medan symptomen utvecklas till en diagnostiserbar ätstörning, utförs dessa beteenden mer och mer tvångsmässigt som respons på negativa känslor. Beteendena ger fortfarande lindring för stunden men inte lika effektivt som i början av sjukdomsprocessen eftersom hjärnans receptorer och neurotransmittorer tycks habituera och förändras. Författarna menar även att hetsätning och självrensning tvångsmässigt genomförs i undvikande syfte, dvs. när personen uppfattar en risk för att snart börja känna inre obehag.
Modellen kan ha kliniska implikationer där författarna lyfter fram vikten av att förbättra känslomässig medvetenhet, öva på att tolerera känslor, finna alternativa regleringsstrategier och att utöva regelbundet ätande för att återställa kemiska processer i hjärnan.
Elin Monell
Doktorand, leg. psykolog
Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska institutet