Träningsberoende

Eftersom begreppet ortorexi, som i svensk betydelse innefattar en kombination av en viss mathållning och överdriven träning, så kan den här artikeln vara intressant. Även om vi på KÄTS försökt reda i begreppen genom den här texten, och påpeka att träningsberoende kanske inte bör ingå i vad man menar med ”ortorexi”, så är fenomenet träning som tvångsmässigt och beroendeliknande intressant och viktigt. 
 
Weinstein & Weinstein ger i sin artikel en översikt över området från flera perspektiv. Fysisk aktivitet och träning naturligtvis är naturligtvis positivt i många avseenden, men forskning har visat att överdriven träning kan vara både fysiskt och psykologiskt skadligt, har tvångsmässiga drag och har drag av beroende. I det senare ingår till exempel sociala och ekonomiska problem, tillvänjning, abstinens och återfall, som alla är välkända faktorer vid beroendetillstånd (t.ex. alkohol och narkotika).
 
På liknande sätt som andra beroendetillstånd kan alltså överdriven, beroendemässig träning ge upphov till fysiska skador, psykologiska problem, att sociala sammanhang blir lidande till förmån för träningen, och att man hamnar i ekonomiska problem. Man kan behöva öka träningsdosen för att uppnå samma positiva effekter som tidigare, och ha svårt att sluta eftersom de belöningar som träningen ger uteblir och man kan bli nedstämd, ängslig och irritabel av att inte få träna. Man kan också börja träna igen, eller fortsätta, trots att det har uppenbara risker och/eller negativa konsekvenser. 
 
Uppskattningar om hur vanligt det är med träningsberoende har varierat mellan olika studier, men de trovärdigaste gissningarna verkar ligga kring 0,5% av den vuxna befolkningen eller upp till 3% av de som tränar regelbundet (vissa studier visar betydligt högre siffror, men då oftast i speciella grupper som tränar mycket, t.e.x professionellt). Även om det kan låta lite så är det en mycket stor grupp människor som potentiellt skulle behöva hjälp med sitt problem. Det finns tecken på att träningsberoende ofta är ett sekundärt problem som åtföljer annan problematik, snarare än att vara ett eget syndrom i sig. Författarna nämner till exempel ätstörning och tvångssyndrom som att de kan ligga i botten, och träningsberoendet blir ett tillägg som gör problemet större. 
 
Det finns flera hypoteser om mekanismer som kan förklara träningsberoende. Emotionsreglering (att hantera känslor) är en, där positiva känslor förstärks och negativa dämpas av träning. Ett annat förslag är att träningsberoende skulle vara en manlig variant av anorexia nervosa (som ju främst drabbar flickor/kvinnor), men den hypotesen har inte fått starkt stöd. Ett antal studier som nämns i artikeln har föreslagit neurobiologiska hypoteser, som ökning av olika ämnen i hjärnan vid träning som kan leda till beroende. Djurstudier har också antytt att träningsberoende och andra typer av beroende involverar samma områden och/eller ämnen i hjärnan. Det finns vissa tecken på könsskillnader där kvinnor angivit högre grad av beroende och negativa psykologiska konsekvenser, men bilden är ännu oklar.
 
Vad gäller behandling så är mycket lite känt. Det är ju också oklart hur man ska angripa frågan eftersom träning inte är något man kanske helt bör sluta med. Så ska målsättningen i behandling till exempel vara att återgå till normala mängder/intensiteter av samma träningsform eller att byta träningsform? Och angreppssättet kan bli olika om träningsberoendet förekommer inom ramen för en ätstörning eller annan psykiatrisk sjukdom, eller om det är ett ”fristående” problem. 
 
Som kommentar till artikeln kan sägas att området träning som potentiellt negativt behöver beforskas betydligt mer och kunskapen om hur det spelar in vid ätstörning och bör behandlas behöver växa. Även om begreppet ortorexi, ur vårt perspektiv, kanske inte är det mest meningsfulla att baserad sådan forskning på, så är området definitivt viktigt. 
 
Andreas Birgegård, docent
 
Exercise Addiction: Diagnosis, Bio-Psychological Mechanisms and Treatment Issues
Aviv Weinstein & Yitzhak Weinstein, Current Pharmaceutical Design, 2014, Vol. 20, s. 4062-4069