Dödlighet vid Anorexia nervosa

Mortality in anorexia nervosa – a look back at and beyond one of the most cited papers in the field

Länk till artikeln: http://dx.doi.org/10.1080/21662630.2014.968177

Den relativt nystartade tidskriften Advances in Eating Disorders: Theory, Research and Practice
 har en serie artiklar, ”Classics Revisited”, som är återblickar på inflytelserik forskning inom ätstörningsfältet. I det senaste numret har de svenska kollegorna Elisabeth Welch och Ata Ghaderi tittat på en artikel av Sullivan (1995) som är en av de mest hänvisade till inom området. Artikeln handlade om dödlighet vid anorexia nervosa, och huruvida den är förhöjd. Sullivan poängterade att man måste ta hänsyn till den förväntade risken att dö för personer i motsvarande grupp som man studerar, men som inte har anorexi, så kallad ”standardised mortality ratio” (SMR). Det fick stor betydelse och gjorde att man därefter oftare rapporterade dödlighet på ett mer lättolkat sätt än tidigare.

Welch och Ghaderi går igenom Sullivans resultat och efterföljande forskning på samma tema. Slutsatserna är att anorexi fortfarande är en farlig sjukdom med förhöjd dödlighet, där de främsta dödsorsakerna är komplikationer till följd av anorexin (dvs svält) och självmord. Anorexi framstår som farligare än andra ätstörningar, och farligare än andra psykiatriska sjukdomar. Dödligheten vid anorexi tycks vara minst lika hög bland män som bland kvinnor, och verkar vara särskilt förhöjd inom de första åren efter start av behandling. Welch och Ghaderi visar också en tabell där Världshälsoorganisationens siffror över dödlighet vid anorexi jämförs med dödligheten vid två av de främsta dödsorsakerna, hjärt-kärlsjukdom och stroke. Där antyds att dessa senare tillstånd blivit betydligt mindre farliga under 1995-2010, medan dödligheten vid anorexi stått still, eller möjligen ökat. En orsak kan vara att orsakerna till anorexi är dåligt kända och att det därför är svårt att utveckla effektiv prevention och behandling.

Welch och Ghaderis artikel framstår som en viktig påminnelse om att vi behöver mer kunskap om anorexia nervosa, såväl som ätstörningar i stort, och att vi behöver tänka fritt om hur dessa sjukdomar ska förstås. En stor andel av patienterna blir friska, men det är ändå tydligt att de begrepp och modeller vi har hittills inte resulterat i tillräckligt effektiva behandlingar.

Elisabeth Welch och Ata Ghaderi

Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska institutet