Tvångsmässig träning

Hur vet man när någon tränar på ett tvångsmässigt sätt?

Problematisk träning benämns på olika sätt: begrepp som används är överdriven träning, träningsberoende, träningsanorexi och tvångsmässig träning. Konsensus saknas om vilket begrepp som bäst fångar bilden, även om symtomen som nämns är väldigt snarlika. Vi väljer här ”tvångsmässig träning” då det belyser den underliggande psykologiska dimensionen av ”tvång”, som är central i den typ av träning vi syftar på och för att det är det mest väletablerade begreppet. Tvångsmässig träning är inte en psykiatrisk diagnos, utan ingår ofta som symtom i en av ätstörningarna. Men oavsett om man har en ätstörningsdiagnos är tvångsmässig träning starkt kopplat till ätstörningssymtom som restriktivitet och självkritik. 

Några varningstecken som kan tyda på att en persons tränande är tvångsmässigt:

* Att inte kunna/få träna leder till stark ångest, irritation, nedstämdhet och/eller skuldkänslor

* Träningen sker på utsatt tid, på snarlikt sätt och lika länge oavsett trötthet, väder, sjukdom eller skada

* Träningen kompenserar för matintag, eller matintaget villkoras av träningen

* Träningen handlar främst om att förändra kropp och vikt

* Träningen upplevs som ett sätt att hantera negativa känslor

* Träningen upplevs som viktigare än sociala aktiviteter, relationer, jobb och skola

Man bör också undersöka förloppet över tid, eftersom den tvångsmässiga träningen kan ha pågått länge och dess överdrivna plats inte längre framstår tydligt för individen. Frågor om tidigare besvär/skador kopplat till träning, om den sedan länge konkurrerat ut annat positivt livsinnehåll, om det startade under någon period av stress/förlust (vilket ökar sannolikheten för att ett beteende får beroendekaraktär), och om man saknar andra fungerande sätt att hantera oro och negativ affekt. Liksom vid andra beroendeliknande tillstånd har individen ofta begränsad insikt i att mönstret är problematiskt,.

Personer som idrottar på elitnivå kan ibland anses pricka in många av ovanstående. Det är då inte säkert att det rör sig om tvångsmässig träning, eftersom ett visst mått av rigiditet kan krävas för att de ska prestera inom sin idrott. Med elitidrottare kan man därför behöva vara extra noga med att bedöma hur de ser på mat och hur de äter, samt hur de förhåller sig till träning under de perioder under året då de förväntas vila och återhämta sig.  

Under åren har flera olika instrument tagits fram för att bedöma tvångsmässig träning. Några är länkade nedan. Dessutom länkas ett antal bra artiklar på ämnet.

The Compulsive Exercise Test

http://www.lboro.ac.uk/media/wwwlboroacuk/external/content/schoolsanddepartments/ssehs/documents/lucred/compulsive-exercise-test.pdf

The Exercise Dependence Scale

http://www.personal.psu.edu/dsd11/EDS/EDS21Manual.pdf

The Exercise Addiction Inventory

http://citeseerx.ist.psu.edu/viewdoc/download?doi=10.1.1.909.5670&rep=rep1&type=pdf

Artiklar

https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1002/erv.1122

https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1002/eat.20247

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5376699/

http://www.mdpi.com/1660-4601/15/4/797