Ätstörningar och fetma

När det talas om ätstörningar, förknippas dessa ofta sjukdomen till personer som har en kraftig undervikt (Anorexia Nervosa) eller till normalviktiga personer som hetsäter och kräks (Bulimia Nervosa).  I själva verket förekommer ätstörningar inte bara hos personer med under eller normal vikt utan förekommer även hos personer med olika grad av övervikt eller fetma. Aktuella data från det svenska kvalitetsregistret för ätstörningar visar att 2% av de patienter som har sökt  ätstörnings-behandling på en specialiserad ätstörnings-enhet sedan 2005, har haft BMI>30 och ca. 5 % BMI>25. Frånsett att fetma kan påverka klassifikationen av ätstörningsdiagnoser (Anorexia Nervosa förutsätter en undervikt) finns ännu otillräcklig kunskap om vilken betydelse förekomsten av fetma har för förekomsten av ätstörningar, för ätstörnings-förloppet och för behandlingen.

Hög samsjuklighet mellan ätstörningar och fetma har även noterats på enheter som erbjuder viktreduktionsbehandlingar, såväl kirurgiska som beteendemodifierande behandlingar. Andelen viktreduktions-patienter med ätstörningar eller ätstörnings-symtom som har redovisats i litteraturen varierar stort, huvudsakligen beroende på att de olika patientgrupper som har studerats och att detta har gjorts på olika sätt. Data från en avhandling av de Man Lapidoth (2009) indikerar dock att så mycket som var fjärde viktreduktionspatient lider av återkommande hetsätningsepisoder, där patienterna uppger att de återkommande äter stora mängder och uppger att de saknar kontroll över detta beteende.

I samband med en framgångsrik viktreduktion reduceras dessa problem ibland, men långsiktiga data från studien ovan visar att nästan var fjärde patient som har genomgått behandlingen hetsäter efter behandlingen, oavsett viktreduktionsresultat. Det är också svårt att fastställa vem som kommer att få problem efter behandlingen. Trots att kirurgisk behandling gör att patienterna inte längre kan äta vad andra skulle betrakta som väldigt stora mängder lider patienten av att de upplever att de äter väldigt stora mängder och saknar kontroll över detta. Avhandlingen visar att denna form av okontrollerat ätande är även associerad med sämre livskvalitet och sämre psykisk hälsa.