Patient > Behandling > Behandling av barn  

Behandling av barn med ätstörningar

En mycket viktig behandlingskomponent är att normalisera ätandet, och för yngre patienter sker detta inom ramen för familjeterapi, som är grundstommen i behandlingen. Familjen kommer då till mottagningen för samtal, medicinsk kontroll och gemensamma måltider för konkret hjälp i måltidssituationen. Mobila team som kommer hem till familjen och stöttar vid måltider finns ibland som alternativ till besök på mottagning.

Samtalen i familjeterapin läggs upp i olika konstellationer; med hela familjen, särskilda föräldrasamtal, och enskilda samtal med barnet. Föräldrasamtal behövs framförallt i början för att ge föräldrarna uppbackning i att orka stödja sitt barn att våga äta. Fokus i de enskilda samtalen med barnet inom ramen för familjebehandlingen är oftast att hjälpa henne eller honom att hantera den ångest som ofta uppstår när man ska häva svälten. De enskilda samtalen hålls då av samma behandlare som är med i familjesamtalen. Så länge patienten inte är ute ur svälten, har uppnått normalvikt, kommit igång med den avstannade längdtillväxten och fått regelbundna menstruationer hos flickor och kvinnor, är det nödvändigt att ha regelbundna medicinska kontroller. De syftar ibland också som återförsäkran både för föräldrar och ansvarig läkare att inläggning inte har blivit nödvändig. 

När de behandlingsinsatser som beskrivits ovan är otillräckliga blir ett högre omhändertagande nödvändigt. En indikation är dels när barnets tillstånd är livshotande på grund av det kroppsliga eller det psykiska hälsotillståndet. En annan indikation är när familjen inte orkar sköta barnet hemma. Det är olyckligt när man är tvungen att lägga in barnet själv på en avdelning, barnet behöver sina föräldrar ännu mer när hon eller han är så sjuk att vistelse på sjukhus är nödvändig. Inläggning av hela familjen är alltid att föredra. 

Andra behandlingsinsatser 

Egna samtal för patienten, med någon som inte är med i familjesamtalen (individualterapi), blir oftast inte aktuellt för de yngre patienterna. För äldre tonåringar, ifall patienten har mycket ångest, och ifall familjebehandlingen inte är tillräckligt framgångsrik, kan individualterapi dock vara ett tillägg till familjebehandlingen. Kroppsinriktad behandling, som ofta syftar till ökad kroppskännedom, kan också vara behandlingstillägg. Därutöver kan föräldrarna få hjälp i föräldragrupper som ett komplement till familjebehandlingen. 

Finns det annan tydlig psykiatrisk problematik (utöver ätstörningen och dess tillhörande symptom) hos barnet, som exempelvis tvångssyndrom, ångestsyndrom, depression och neuropsykiatriska funktionshinder (t.ex. ADHD och autism), kan någon form av samarbete med BUP och habilitering vara motiverad. Vid tvångssyndrom och allvarlig depression kan det bli aktuellt med medicinering för dessa tillstånd, men för själva ätstörningen finns ingen medicin. 

Skriv ut

Publicerad: 2017-05-02 | Ansvarig utgivare: Andreas Birgegård