Patient > Behandling > Hur är det att gå i behandling?  

Hur är det att gå i behandling?

Att gå i behandling för ätstörningar kan väcka många känslor och reaktioner. Man kan känna engagemang och tacksamhet för möjligheten att äntligen få hjälp med svåra problem. Men samtidigt kan det bli en utmaning.

Ofta känner man sig förväntansfull inför det första mötet med de personer som anförtros den svåra uppgiften att hjälpa en övervinna vad som är kanske en av livets  svåraste påfrestningar. Personen kan ha väntat länge på detta tillfälle, och förväntningarna är stora. Man kanske får för sig att behandlingen kommer att bli ganska lätt. Man vill så mycket, och viljan känns stark.

Men många upptäcker snart att ätstörningsbehandling inte är någon dans på rosor. Den är en utmaning. Framgångsrik behandling är inte någonting som passivt tas emot, som när man får medicin mot en kroppslig sjukdom. Behandling kräver ett engagemang från alla inblandade – patienten, anhöriga och personalen. Desto mer personen själv och behandlarna aktivt engagerar sig i processen desto lättare blir det att uppnå framgång.

Detta innebär att man kan möta svåra känslor och reaktioner. Det kan handla om t.ex. motståndet som väcks mot att prova ändringar i vad och hur man äter, ilska eller besvikelse som väcks i förhållande till närstående eller behandlingspersonal, känslor av ledsenhet, skam och skuld, samt mycket mer. Det är inte alltid så att man förstår var ifrån dessa reaktioner kommer. Och i detta läge blir det lätt att skuldbelägga sig själv om förväntade framsteg uteblir.

Ibland blir negativa reaktioner på behandling så pass starka att man tvivlar på om man någonsin kommer att må bra. Misstron mot vården och sig själv växer, liksom frestelsen att hoppa av behandlingen. Sådana reaktioner är inte ovanliga. Om detta sker, är det oerhört viktigt att prata om dessa funderingar och känslor. Man kan också möta andra svårigheter under behandlingen. Framstegen uteblir eller inte kommer så fort som man önskar. Då blir det lätt att känna sig besviken på sig själv. Man kanske får för sig att andra lyckas med saker som är oöverstigliga för en själv. Sådana
reaktioner kan vara en naturlig del av ätstörningarnas sjukdomsbild. De avspeglar starka känslor av otillräcklighet och misstro mot den egna förmågan att övervinna svårigheter.

I dessa lägen är det återigen mycket viktigt att ta upp dessa känslor och prata om de med behandlingspersonalen. Lyckas patienten och behandlare prata om svårigheterna kan tillfrisknadsprocessen få ny fart framåt.


För patienter

Vi måste äta för att leva. Att äta är dock inte enbart ett sätt att tillfredsställa kroppens behov av näring. Det har också viktiga kulturella, sociala och inte minst psykologiska betydelser. Vid ätstörningar som anorexi och bulimi gör man ingrepp i en naturlig biologisk process, nämligen kroppens förmåga att själv reglera våra behov av näring. Istället för att betrakta kroppen som en vän som man kan lita på blir kroppen en fiende som ska tuktas och kontrolleras.


Inga enkla förklaringar

Ätstörningar beror på ett komplext samspel av biologiska, psykologiska och kulturella faktorer. Det finns inga enkla förklaringar på varför en enskild person drabbas. Hur en ätstörning yttrar sig kan också variera oerhört från person till person. Alla som lider av ätstörningar är olika symptom, och alla har sina egna personliga vårdbehov.


Skuld och skam

Gemsamt för många med ätstörningar är dock känslor av skuld och skam över sina problem. Man försöker dölja problemen och låtsas som om att allt är bra. Men inombords känner man sig ofta misslyckad och maktlös. Tankarna kretsar ständigt kring mat och vikt. Strävan efter att gå ner i vikt kan upplevas som livets viktigaste uppgift.


Många år

Den som lider av en ätstörning kan pendla mellan hopp om att äntligen kunna ta kontroll över sina svårigheter, och förtvivlan över att det aldrig kommer att ske. Eftersom man skäms för sina problem och helst vill lösa dem på egen hand, kan det gå många år innan man erkänner sina problem och äntligen söker hjälp.

Bli frisk
Vägen mot tillfrisknande kan vara lång och svår, men det finns behandling som hjälper. Inget fall är hopplöst och även om man har levt med en ätstörning i många år kan man bli bättre, eller helt frisk. Men det är viktigt att söka hjälp så fort som möjligt. Ju längre tiden går, desto svårare blir det att komma till rätta med problemen

Skriv ut

Publicerad: 2017-05-02 | Ansvarig utgivare: Andreas Birgegård