Fråga:

Hej! Jag hade en ätstörning för ca 1 år sedan, mår fortfarande dåligt men är på bättringsvägen. Jag oroar mig konstant för att jag inte ska komma in i puberteten. Alla mina kompisar har gjort det men jag står kvar utan bröst, mens och allt som ingår. Vad ska jag göra vet ni

Svar:

Hej,

Tack för ditt mail. Vad bra att du är på bättringsvägen, det kan ta ett tag för kroppen  att återhämta sig, men det blir bättre för varje dag. Jag vet inte var du fick hjälp någonstans, men det är en bra ide att prata med som hjälpte dig bli bra. Om du fortfarande mår dåligt så behöver du mer stöd.

Jag tycker också att du ska gå till skolsyster, där kan du prata och hon/han kan hjälpa dig att hålla koll på att du växer och hur du mår. Det är bra att ha en kontakt som du kan gå till ofta. Det är också väldigt viktigt att du pratar med dina föräldrar, du behöver dom. Du ska inte behöva må dåligt själv, dom vill såklart att du ska må bra. 

Prata med dina föräldrar, gå till skolsyster och säg hur du har mått och mår. Om du mår väldigt dåligt så behöver du professionell hjälp (prata med skolsyster och föräldrar). Angående puberteten så kan det ta ett tag, oroa dig inte för mycket över det, en del är sena med mens och bröst. Du undrar vad du kan göra? gör det du kan göra, äta regelbundet, prata med dina närstående, gå till skolsyster och/eller nån annan i skolan som du gillar. 

Hör av dig igen om du vill

kram och lycka till

 

Fråga:

Hej, jag är 15 år och jag svälter mig själv. Det har inte pågått så länge, kanske ett par veckor men har haft perioder tidigare där jag svälte mig själv. De här perioderna brukar hålla i nån månad då jag inte vill äta nånting alls pga att jag känner mig för tjock. Tänkte försöka kolla upp det och se om jag behöver hjälp men känner att jag verkligen inte är sjuk nog för det. Jag har fått väldigt svårt att koncentrera mig i skolan, huvudvärk och jag har ingen energi. Ska jag söka hjälp? Är jag ”sjuk” nog för det? Jag själv skulle inte bedöma mig som sjuk.

Svar:

Hej och tack för ditt mail.

När jag läser ditt mail så verkar du förstå att något är fel? Det är väldigt farligt att inte äta något alls, du kommer att bli sjuk och svagare. Du säger att du har svårt att koncentrera dig, huvudvärk och inte energi- det är bara början på problem man får om man inte äter. Gå till mamma och pappa och berätta hur du tänker, att du inte vet hur du ska göra.

Du blir sjuk om du inte äter regelbundet.

Du behöver stöd och hjälp så du inte försvinner in djupare i detta, då blir det mer svårt. Om det är svårt att prata med föräldrarna, skriv ett brev, mail, sms. Dom är dina föräldrar och vill inte att du ska må dåligt. Ta kontakt med skolsyster, prata med henne, visa henne detta mail om du vill. Hon kan vara ett stöd, någon du kan vända dig till i skolvardagen. Hon kan prata med dina föräldrar om du tycker att det är svårt. 

När tankar kring vikt, mat och ångest tar över vardagen så behöver man hjälp och stöd, du behöver stöd runt dig, mamma och pappa, skolyster, en vän, ett syskon, en släkting......

Prata med någon idag. 

Vänliga hälsningar¨

Fråga:

Jag har gått ner 2 kg i vikt har spytt ut mat har tränat mycket har nu svårt att äta "normala" potioner hatar och äta me mina vänner eller familj vill inte att dem ser hur mycket mat jag tar, jag tycler jag är tjock och mina vänner säger att jag är skit smal

Svar:

Hej och tack för ditt mail.

Du undrar om du har ätstörningar? det går inte att svara på utan att veta mer. Men helt klart så behöver du hjälp och stöd för att reda ut vad som händer med dig. Att gå ner i vikt är inte samma sak som att ha ätstörningar, det kan bero på andra saker, därför behöver man reda ut det, men om dina tankar kring vikt, mat och självkänsla upptar din tid och mående så är något fel och du behöver hjälp.

Jag vet inte hur gammal du är men att gå igenom detta själv ska du inte göra, prata med dina anhöriga, att du inte känner igen dig, att du mår dåligt. Om det är svårt att prata med dina föräldrar så vänd dig till någon som du har förtroende för. I skolan, vän eller så.

Du ska inte behöver gå igenom detta själv, det gäller ju allt som är jobbigt i livet.

Låt det inte gå så långt att du tappar kontrollen,

lycka till och hör av dig igen om du vill

 

Fråga: Hej, jag är en 19årig tjej som levt med ätstörningar(främst bulimi) från och till sen jag var 14. Nu är jag inne i en lite svårare period efter att ha mått bra ett tag. Idag har jag i princip inte ätit på hela dagen utan hållit mig pigg på kaffe. Jag har tränat konståkning hela dagen och förväntade mig att somna tidigt men nu är klockan 5 på morgonen o jag har fortfarande inte somnat. Beror detta på kaffet eller är min kropp hungrig? Jag känner mig lugn och har ingen ångest så förstår inte varför jag inte kan somna. Känner mig inte särskilt hungrig heller. Tack på förhand Svar:

Hej och tack för ditt mail.

Jag blir orolig när jag läser ditt mail och undrar också var dina anhöriga och tränare finns? Du berättar att du tränar konståkning, som är en hård träning, och då innebär det att man är väldigt noga med att äta för att hålla sig frisk.

Att träna flera timmar och inte ge din kropp regelbundet med näring och vatten kommer leda till att du vilken dag som helst kollapsar. Du kommer skada din kropp på alla möjliga tänkbara sätt. Alla behöver äta regelbundet för att hålla sig frisk och må bra. 

Du säger att du har varit inne i en bra period förut, vad innebär det? äter du regelbundet under den tiden? Hur är dina tankar kring vikt och mat? Att kalla det du är inne i nu som "svårare period" är milt uttryckt. Du är inne i en livshotande period. och behöver bryta den omedelbart. 

Det är konstigt att din tränare inte märker något eller pratar med dig om vad som är viktigt när man tränar? Dina anhöriga? Du behöver hjälp så snabbt det bara går.

Gå in på vår karta och se var du har närmsta klinik som du kan söka till. Du skickar en egenanmälan (behövs inte remiss) Prata med en vän, din mamma och pappa? eller annan anhörig, berätta för dom. Det är svårt att vara själv i detta. Gör detta idag,

Sluta med kaffe och drick vatten. Du behöver äta frukost, lunch och middag. Däremellan mellanmål och kvällsmål. Du tycker att det är konstigt att du inte kan sova efter en hel dags träning och kaffe på det? din kropp kämpar för livet och befinner sig i svält och stress. 

Du behöver hjälp och stöd, det finns hjälp för dig. 

Prat med en vän och anhörig och se till att få hjälp.

Lycka till och hör av dig igen om du undrar något mer

Käts

Fråga:

Hej , jag har börjat få ångest över mat blir gladare när jag går ner och om jag går upp får jag panik försöker spy får panik attacker osv det börjar blir jobbig har huvudvärk och jag har ingen energi är aldrig på bra humör har svårt att äta framför folk sllt blir värre å är orolig att ja börjar hamna i en ätstörning och vill verkligen inte ha det hur faller man inte i en?

Svar:

Hej,

Tack för ditt mail. Du beskriver tyvärr en typisk situation som händer när man sluta äta, eller drar ner på mat. Först kan man känna att energi och kraft av att gå ner i vikt, sen kommer verkligheten ikapp. Kroppen börjar ta stryk och brytas ner. Att inte äta påverkar både din kropp, hälsa och psyke. Energin försvinner, muskler och psyke bryts ner. Huvudvärk är bara en av alla saker som händer med dig. Prata med dina föräldrar, du ska inte kämpa själv. Det går att bryta ditt mönster innan det går för långt. Tankar och ångest kring vikt och mat går att vända. Att kräkas bryter ner så mycket i din kropp, allt påverkas, hjärta, ämnesomsättningen, tänder, magen, blodcirkulation, hjärnan.... listan är lång

Sök hjälp nu, jag vet inte hur gammal du är, men ta med dina föräldrar i detta, prata med någon vän. Det går inte att vara själv och ensam i detta.

Hör av dig igen om du vill

Kram och lycka till

Fråga:

Hej, jag är 18 och har sökt vård på scä för mina problem. Saken är den att jag har inre speciellt allvarliga problem, jag hetsäter och spyr kanske 1 gång i veckan i snitt. Men ibland kan det liksom gå 2 veckor utan att jag gör det, sen vare värre en period men det har blivit mycket bättre nu. Och utöver det äter jag i nuläget normalt. Visst strävar jag alltid efter att äta nyttigt och jag räknar kalorier, vill gå ner i vikt mm men äter ändå som jag ska liksom. visst får också perioder där jag bantar lite men det är inget extremt de kan va att jag håller igen inför en fest några dagar eller så. Så jag är väldigt tveksam om jag verkligen behöver så avancerad vård, speciellt efter som jag mår bättre, och överväger att boka av tiden men kände att jag behövde någon annans åsikt innan jag gör det.

Svar:

Hej,

Tack för ditt mail. Det är väldigt bra att du har sökt hjälp. Du beskriver en allvarlig situation både fysiskt och psykiskt. Ibland kan det vara svårt att förstå att man har ett beteende som inte är friskt. Ätstörningar handlar om tankar kring kropp, mat och vikt. Du beskriver din vardag med kontroll och tankar kring detta. Prata med dina föräldrar, det är svårt att vara själv i detta, man behöver stöd. Gå till SCÄ, ta emot hjälp innan tankar och handlingar kring ätstörningar tar över helt. 

Lycka till

 

Fråga:

Min kompis är underviktig och får kräkreflexer så fort hon äter, hon vet själv det och vill få hjälp. Är det en ätstörning? Vad kan jag göra för att hjälpa henne och vad kan hon själv göra för att hjälpa sig själv? ( hon vill ju som sagt inte vara pinnsmal).

Svar:

Hej,

Tack för ditt mail. Det låter som om din vän behöver hjälp. För att ta reda på om din vän har ätstörningar så behöver hon ta kontakt med sjukvården. Jag vet inte hur gammal din vän är? om hon är under 18 så är det viktigt att hennes föräldrar är med, det är ganska jobbigt och ensamt att göra detta själv. Du undrar om hon har ätstörningar? det kan man inte veta, allt är inte ätstörningar för att man inte vill eller kan äta. Man behöver först utesluta kroppsliga fel eller svårigheter, därför ska hon börja med att gå till vårdcentralen. Hon kan söka direkt till specialistvård också(se vår karta var närmsta ligger). Som vän kan du finnas som stöd, lyssna mer än prata, stötta henne att ha med föräldrarna på detta.

Du är en bra vän, lycka till

vänliga hälsningar

Käts

Fråga:

Hej! Mina fyra närmsta vänner i min umgängeskrets har alla en ätstörning. En har anorexi, en misstänker jag har anorexi och två har bulimi. En av mina vänner har professionell hjälp, två av dem nekar till hjälp (de har fått hjälp tidigare kring ät-tankar) och den sista har jag en misstanke om att hen har ett återfall (hen har haft professionell hjälp). Jag vet inte hur jag ska hantera detta. Alla säger att jag ska distansera mig till det och acceptera att jag inte kan hjälpa, det räcker att jag finns där som vän som bryr mig. Men det stillar inte min oro. Hur ska jag hantera allt? Har redan varit hos en kurator som hjälpt kring vissa delar, men vet fortfarande inte hur jag ska hantera att alla har en ätstörning. Jag kan inte ventilera med någon. Vad gör jag?

Svar:

Hej,

tack för ditt mail. Att vara runt en person som är sjuk med ätstörningar drabbar ens egna tillvaro väldigt mycket. och för den som är sjuk blir livet väldigt slitsam med ångest, tankar om mat och vikt, låg självkänsla, depression etc etc. Allt detta påverkar såklart dig.

Du säger att fyra av vänner är drabbade på olika vis, det påverkar dig och kan "smitta" dig. Jag undrar om dina vänner känner varandra? är ni vänner allihopa? Hur gamla är ni? Om ni är under 18 så tycker jag att du pratar med skolsköterskan som i sin tur kan agera. 

Du frågar om råd vad du kan göra; Säg till dina vänner att du finns där som vän och kan lyssna, säg att du är orolig för hur dom mår. Säg att du vill att hen söker hjälp för man klarar inte av att bli frisk själv. Säg till var och en att det är flera i din närvaro som kämpar med detta och att det tar kraft från dig. Att du vill att dom söker hjälp (prata med skolsyster, hemma, specialistvård). Säg att det påverkar dig mycket och du vill att dom får den hjälp och stöd som dom behöver. 

Du kan inte hjälpa dom, du kan stötta och lyssna. Du ska inte behöva dra detta lass själv. Hur ska du kunna värja dig från flera vänner som mår dåligt? Det kommer påverkar dig negativt. Du behöver ta hand om dig och ditt liv. 

Var bestämd och säg att du finns där att lyssna men att dom behöver söka hjälp och stöd. Ställ krav kärleksfullt men bestämt. 

Alla kan må dåligt och ha det kämpigt, men att vara drabbad av psykisk ohälsa och ätstörningar drabbar omgivningen och dig hårt. Du har fyra vänner som mår dåligt med ätstörningar och allt vad det innebär, som du förstår kommer detta att påverka dig, det blir inte roligt för dig. Tänk på dig själv, stötta men kräv att dom gör något åt det. Annars måste du nog dra dig undan för att skydda dig själv.

Du kan tipsa om Frisk och fri, Tjejzonen, söka specialistvård (se karta på vår hemsida)

Lycka till och ta hand om dig själv i första hand

vänliga hälsningar

Käts