Hej! Jag har en fråga som jag funderat på ett tag. Under hela mitt liv har jag alltid varit underviktig och inte kunnat gå upp i vikt. Till och med 6:an så brydde ja mig inte direkt så mycket om att jag var smalare än alla andra. Jag brydde mig mest om att jag inte hade kommit in i puberteten. Men på högstadiet blev allt mycket värre, jag hatade mig själv. Jag ville inte gå till skolan men jag hade inget val mer än att låsas som allt var bra. Nu i nian är jag helt besatt av att väga mig, försöka med alla sätt som finns att gå upp i vikt. Det är de enda jag tänker på dygnet runt. Jag mår så sjukt dåligt över min kropp. Det hat blivit värre, kan inte längre sitta hur som helst för att mina ben får ett stort gap mellan eller att mina axlar ser spetsiga ut. Har svårt att vissa mig bland folk och måste ha en stor tröja och tjock jacka inomhus för att jag inte klarar av att vissa mig. Min pappa reagerade på att jag blev skitglad för att jag hade gått upp et kollo men 1 timme senare vägt mig igen och vägde ett halvt killo mindre. Han sa att de inte va bra att tänka på vikten helatiden och att de är så en ätstörning bildas, men jag har alldrig hört om att man kan ha en ätstörning för att gå upp i vikt. Jag undrar om jag har en ätstörning och vad jag ska göra för att må bättre, jag orkar inte leva såhär men kommer inte kunna acceptera det förens jag gått upp massor i vikt. Tacksam för svar

Hej och tack för ditt mail.

Din fråga är inte så ovanlig som du tror. Jag tycker att du ska be dina föräldrar om hjälp att träffa en dietist. Vi har alla olika kroppar och vi förbränner olika. Jag tycker iallafall att du ska gå och göra en vanlig läkarundersökning för att kolla andra olika saker, Gluten, laktos, allergier, etc. Ibland kan det finnas medicinska skäl till att man inte går upp i vikt, då är det bra att utesluta sånt.

För dig handlar det mycket om att äta ofta, du skulle även kunna komplettera med goda näringsdrycker som finns på apoteket att köpa. Be dina föräldrar att köpa så kan du komplettera med en näringsdryck som mellanmål.

Du säger att du äter vanligt, se nedan om detta stämmer. Se till att få prata med en dietist, prata med dina mamma och pappa, prata med skolsyster. Du har inte ätstörningar bara för att du inte går upp i vikt. Men

Du behöver äta minst 5 gånger om dagen. Vanlig matportioner till lunch och middag.

Jag förmodar att du går i skolan, du behöver äta det som serveras där och mest av kolhydraterna.

Du behöver äta frukost (även om du inte vill) smörgås med smör, eller gröt och sylt, juice.

Mellanmål innan lunch. näringsdryck eller frukt, smörgås.

Lunch, och då mest kolhydrater med tillbehör (pasta, ris)

Mellanmål på eftermiddagen, smörgås, eller näringsdryck eller annat (minipizza)

Middag, vanlig mat, mest kolhydrater (pasta etc)

kvällsmål, nåt du gillar, smörgås etc.

Hör av dig igen om du vill

vänliga hälsningar

Jag undrar vad som händer i hjärnan hos en person som har drabbats av anorexi, dvs hur påverkas hjärnan av att inte få i sig så mycket näring som den behöver. Jag undrar även vad som händer i kroppen när en person som har anorexi tränar för mycket.

Hej och tack för ditt mail.

Jag har radat upp svar på dina frågor och hoppas att du finner svar där. Det är modigt av dig att skriva och om det gäller dig eller en vän så ska du inte vara ensam i detta, det finns hjälp.

Hjärnan behöver flera olika saker för att fungera och må bra. Fett, protein, kolhydrater, vitaminer och mineraler, hjärnan kan också få näringsbrist, detta i form av kronisk oro, depression, trötthet, sömnlöshet, minnesförlust, koncentrationssvårigheter och en allmän känsla av att du håller på att bryta ihop. När din hjärna inte får tillräckligt av de näringsämnen den behöver kan detta återspeglas i dina känslor, ditt humör, dina tankar och ditt beteende.

Hjärtat och kroppen drar så småningom också ner på takten vilket resulterar i lågt blodtryck och låg puls. Som en följd av detta och som ytterligare en kompensation får man störd temperaturreglering och börjar frysa nästan jämt. Huden blir uttorkad och man kan få en tunn behåring över hela kroppen (lanugohår). Efter en tids svält har kroppen absolut inga reserver kvar att ta av, då måste den använda sig av muskelmassan; musklerna börjar sakta förtvina. Detta leder också till att skelettet påverkas och i det långa loppet kan man utveckla benskörhet.  Muskelsvaghet ses vid mycket låg vikt, då man också ser nedsatta. Eftersom man också får mensbortfall vid svält påverkas dessutom fertiliteten.

Ämnesomsättning sänks och kroppen går på sparlåga; man blir förstoppad och får ont i magen; temperaturreglering påverkas och man fryser nästan jämt. När man kräks påverkas tänderna mycket negativt; de fräts sönder av magsyran.  Av kräkning skadas dessutom magmunnen, den förslappas. Detta kan bl.a. resultera i syra uppstötningar och magsår.

Vid överdriven träning bryts musklerna ner istället för att byggas upp då kroppen aldrig får återhämta sig. Hjärtat blir också ansträngt av extrem träning och man kan få belastningsskador i leder och muskler.    

Så du kan läsa så påverkas hela din kropp och psyke av att svälta. Om du känner att du mår dåligt av tankar kring mat, vikt, träning, svält så finns det hjälp.

När man mår dåligt så behöver man stöd från sin omgivning, familj, vän. Dessutom behöver man professionell hjälp om det har gått längre. Det finns hjälp att få, man ska inte vara själv.

hör av dig igen om du vill

vänliga hälsningar

Käts

Hej, min bästa kompis är lika gammal som mig, 14 år. Hon är överviktig och har börjat kolla kalorierna i ALLT hon äter till och med i bröd.. Hon har börjat äta sämre och skäms över sin kropp. Jag är väldigt orolig för henne och jag är rädd för att hon kommer få en ätstörning. Jag har sagt åt henne att det inte spelar någon roll hur mycket kalorier ett bröd innehåller, (eller vad det är vi äter), utan att det är om man går och småäter i onödan. Vi har inte den relationen som vi pratar om depression och sådant. Jag vet inte vad jag ska göra

Hej,

Tack för ditt mail. Vilken bra vän du är. Jag förstår att du är orolig, din vän mår inte bra och behöver hjälp. Hon behöver stöd och hjälp både från familj, vänner, skola. Det du kan göra är att lyssna på henne utan att döma henne. Hon känner sig redan skamsen. Säg att du märker att hon mår dåligt, att du kan följa henne till skolsyster så hon får prata av sig. Säg till henne att hon inte är ensam, att hon verkligen behöver prata med sina föräldrar.

Det är svårt att vara med någon som mår dåligt, man påverkas. Hon är inte ditt ansvar, men du är vän och kan lyssna och säga att det är bra att söka hjälp. Din vän kan få må bra. Om din vän är överviktig så behöver hon såklart hjälp med det, övervikt leder till saker som inte är bra för henne. Men att svälta och räkna kalorier är inte ett bra sätt. Man kan till och med vara i svält fast man är överviktig, det låter konstigt men kroppen ropar efter näring och energi. Om din vän behöver hjälp att gå ner i vikt pga övervikt så behöver man tänka på olika saker som din vän inte vet eller kan själv. Hjälp din vän att söka hjälp.

Hör av dig igen om du behöver, lycka till

vänliga hälsningar

Käts

Hej. Jag har haft väldigt mycket fokus på mitt utseende och framförallt diet och träning i relation till det sedan jag var 14. Jag började utveckla nån slags anorexi när jag var 17 och nu två år senare pendlar jag mellan bulimi och svält. Bulimi ger inga resultat. Bulimi hindrar mig att hålla en bra diet i samband med min träning. Kombinationen hindrar mig i livet då det känns som min hjärna inte hänger med längre. Jag underpresterar på jobbet och har svårt att umgås...

Jag vill bli smalare, ja, men min målvikt ligger inte under ett godkänt BMI. Min fråga är om det går att få hjälp att ersätta sina ätstörningar mot en smickrande diet? Någon som kan hjälpa en att bli smalare utan att ifrågasätta mina ideal. Jag vet inte själv hur jag ska lägga upp en hälsosam diet för viktminskning?

Med vänlig hälsning

"Hjärtat drar så småningom också ner på takten vilket resulterar i lågt blodtryck och låg puls. Som en följd av detta och som ytterligare en kompensation får man störd temperaturreglering och börjar frysa nästan jämt. Huden blir uttorkad och man kan få en tunn behåring över hela kroppen (lanugohår). Efter en tids svält har kroppen absolut inga reserver kvar att ta av, då måste den använda sig av muskelmassan; musklerna börjar sakta förtvina. Detta leder också till att skelettet påverkas och man utvecklar benskörhet.  Muskelsvaghet ses vid mycket låg vikt, då man också ser nedsatta. Eftersom man också får mensbortfall vid svält påverkas dessutom fertilitetet,  ämnesomsättning sänks och kroppen går på sparlåga; man blir förstoppad och får ont i magen; temperaturreglering påverkas och man fryser nästan jämt. När man kräks påverkas tänderna mycket negativt; de fräts sönder av magsyran.  Av kräkning skadas dessutom magmunnen, den förslappas. Detta kan bl.a. resultera i syra uppstötningar och magsår"

När man använder vätskedrivande medel/laxermedel kan man drabbas av så kallad hypokalemi; kaliumhalterna i blodet minskar till onormala nivåer. Detta är mycket allvarligt då de flesta processer i kroppen är beroende av stabila kaliumnivåer, exempelvis kan impulser i hjärtat drabbas vilket kan leda till hjärtflimmer. Vid överdriven träning bryts musklerna ner istället för att byggas upp då kroppen aldrig får återhämta sig. Hjärtat blir också ansträngt av extrem träning och man kan få belastningsskador i leder och muskler.   

Hej! Jag har ingen ätstörning, men mår dock dåligt över och tänker mycket på träning och sånt.
Jag undrar om det är dåligt att äta chips och sånt när man växer och är i tonåren? Jag får som en tvångstanke att jag måste träna varje gång jag äter nåt sånt. Men min mamma och pappa säger att jag är ”underviktig” och lyssnar inte på mig. Jag är jätterädd för att bli tjock o ja tänker på de hela tiden.

Hej!
Jag har haft ortorexi och bulimi.
Men nu har jag i ett halvt år hetsätit varje vecka minst två dagar, men utan att spy och träna överdrivet etc. Jag har gått upp i vikt och försöker verkligen att få bukt med det hela på egen hand, men det är svårt. Jag känner igen hetsätningen från bulimin, är även detta en ny ätstörning? (Jag har mycket ångest över detta och skäms verkligen över viktuppgången. )
Tacksam för svar.

Hej och tack för ditt mail.

Det låter som du har haft en jobbig tid, det finns hjälp att få. Har du sökt hjälp någonstans förut ? det är bra om du gör detta och reder ut vad du behöver hjälp med.  Jag vet inte hur gammal du är? men det är oavsett viktigt att du får stöd av närstående. Det är väldigt svårt att klara detta själv, du ska inte tänka att du behöver göra detta själv. Tänk om du var sjuk med något annat, då skulle du ta hjälp och stöd utifrån.

Det är bra att träna regelbundet, men som med allt annat så ska det vara en balans mellan träning, mat och vila. Ortorexi är igen diagnos och har inget med träning att göra, men jag tror att menar att du tränade mycket och åt kontrollerat. Den vanligaste ätstörningen är bulimi, men du kräks inte utan "bara" hetsäter. Det är väldigt jobbigt för dig och du ska inte behöva gå och känna skam och skuld. Bra om du tar reda på varför du har hamnat i denna onda cirkel, jag kan inte säga om det är ätstörning eller inte, det låter jag specialister göra. Men som alltid är det bra att söka hjälp och stöd.

Ta kontakt med Frisk och Fri, dom kan stötta dig innan du får kontakt och hjälp av människor som arbetar med denna typ av problematik. https://www.friskfri.se/

Återkom om du har fler frågor

vänligen Käts

Hej. Jag har på sista tiden inte haft någon matlust och blir illamående när jag tvingar i mig mat.

Hej,

tack för ditt mail. Nej, det behöver inte vara ätstörningar. Det kan finnas en massa olika skäl till att du har tappat matlusten.  Man behöver ta prover och så för att utesluta andra saker. Kroppsliga saker som allergier eller något i kroppen som inte fungerar som det ska, hormoner.  Hur tänker du kring mat och vikt och utseende. Är något annorlunda i ditt liv? hur mår du tycker du? har du vänner och familj som lyssnar på dig?

Se till att komma iväg till vårdcentral så att du får ta prover.

Hör av dig igen om du vill

lycka till

Hejsan!
Jag har en nära vän som har bulimi, och hon har gått i behandling i snart ett halvår . Vi kan prata mycket om själva sjukdomen men vid matsitiationer uppstår det alltid problem. Min vän fokuserar väldigt mycket på vad jag väljer för mat, hur fort jag äter upp den, om jag lämnar något eller om jag råkar peta i maten. Detta leder till ångest hos henne. Jag tycker det är svårt att veta hur jag ska hantera dessa situationer. Jag känner mig ofta tvingad till att välja ”onyttig” mat, äta fort och aldrig lämna något. Jag försöker ibland att lösa det jobbiga med att göra som det jag beskriver men då jag själv har gått terapi för panikångest så vet jag att man, i det långa loppet, måste utsätta sig för situationer som är jobbiga för att ångesten ska minska. Därför känns det som jag gör fel hur jag än gör! Så, ska jag anpassa mig efter henne, eller ska jag bara vara som vanligt?
Hälsningen Alice

Hej Alice,

Tack för ditt mail. Att vara vän med någon som är sjuk i ätstörningar är jobbigt och påfrestande Mat är en stor social och central del i livet så är det svårt att veta hur man ska förhålla sig till det på ett naturligt vis.

Eftersom din vän är mitt uppe i sin sjukdom så blir det extra svårt för er. Nej, du ska inte behöva anpassa dig. Jag tycker inte heller att ni ska äta ihop just nu. Ni kan ses i andra aktiviteter än att just äta, eftersom det blir otroligt laddat och tar fokus från allt annat.

Mitt råd till dig är att du säger till din vän att du gärna vill träffa henne, hon betyder mycket för dig, och att du finns där, men att du just nu vill göra annat med henne att äta. Undvik middagar, ta istället en fika. Människor med ätstörningar har stort behov av kontroll och hamnar ofta i konflikt med familj/vården och vänner kring mat. Mat för din vän innebär just nu  ångest och problem. Du ska inte behöva anpassa dig efter det.

Du kan säga till henne att du ser att hon har det jobbigt, att du finns där som vän, men att ni kan göra annat än att äta.

Du säger att du har gått i terapi för panikångest och tänker att du ska utsätta dig för jobbiga situationer för att ångesten ska minska. Det innebär inte att du ska utsätta dig och göra våld på dig själv för att utstå situationer som får dig att må sämre.  Du ska inte utsätta dig för andras problem och tro att du behöver stå ut med det för att bli stark. 

Din väns problem är inte ditt problem. Du kan lyssna och finnas där, men undvik att äta med henne just nu.

Så Alice, du ska inte genomlida jobbiga saker och tro att det hjälper dig övervinna din egna ångest. Det funkar inte så,tvärtom så kan du börja må ännu mer dåligt och få ångest av det.

Du måste skydda och ta hand om dig själv.

Ang din vän så kan ni försöka prata och göra annat som inte handlar om ätstörningar. Bio, promenader, fika (utan att äta), etc etc. Men ät inte ihop just nu. Och gör ni det så förklara innan att du inte vill att ni pratar mat eller ätstörningar under tiden, prata om andra saker i livet. Du ska inte hetsäta,eller ändra dina vanor eller behov efter henne. Det är det sämsta du kan göra.

Lycka till och hör av dig om du undrar något mer

Kram Käts