Hej!

Jag har en tonårsdotter som precis fått diagnos ätstörning och medelsvår depression. Detta av läkare och psykolog hos BUP. Jag har som förälder skickat in en egenanmälan till SCÄ här i Stockholm. Där är det 14 v väntetid.

Vad gör jag för att hjälpa under väntetiden? Ser min dotter bli tunnare för varje vecka. Känns just nu som att hon måste bli superdålig och tagen till akuten för att få hjälp. Tips?

Desperat tonårsmamma

Hej och tack för ditt mail.

Vad bra att du har sökt hjälp åt er dotter och hjälp är på väg, 14 veckor är  alldeles för lång tid, ring dom, tjata om du orkar. När ens barn blir sjukt och inte vill äta så stannar de mesta upp i livet, all fokus går till att få sitt barn mat, inte konstigt. Nu är det viktigt att du och pappan till dottern samarbetar (oavsett om ni är skilda). Ni måsta ha en gemensam strategi. Många förändrar hamnar i konflikt, anklagar varandra för att det är den andres fel. Det försvårar ert arbetet att hjälpa er dotter. Låt er dotter veta att ni är oroliga för henne, att ni finns där, att ni kommer hjälpa henne att få må bra, att ni inte kommer släppa taget. Lyssna mer än prata.

När någon blir sjuk påverkas hela familjen, det sociala livet, vänner, jobb etc. Ha rutiner så gott det går. Dela upp arbetet mellan er som föräldrar, det är inte en person som ska göra allt. Finns personer i nära krets som er dotter har förtroende för? ta in den personen, låt dom ha en stund själva. Så länge ge er dotter det hon vill äta, komplettera med näringsdryck från apoteket om det går.

Vi har en webbutbildning för er, mamma och pappa, viktigt att båda går den. Den är enkelt uppbyggd och ger goda råd och kunskap om  vad ni går igenom just nu. https://utbildning.atstorning.se STÄRKA

Ta henne till vårdcentralen och gör en somatiska undersökning, (mycket för att visa dottern att det är på allvar).

Be skolsyster hålla ett öga på henne genom att prata lite då och då, minst en gång i veckan(inte om ätstörningar) fråga hur hon mår, ta vikt ett par gånger utan att informera dottern. Det är bra att ha henne under uppsikt från olika håll. Det också vara skönt för er dotter att prata med andra än oroliga, stressade föräldrar. 

Ni är dom viktigaste för er dotter, samarbeta ni föräldrar och andra nära henne. Visa detta mail för pappan. 

Er dotter kommer få hjälp och bli frisk. 

Hör av dig igen om du vill

vänligen Käts

Hej! Jag har bullimi och nu har jag fått väldigt ont i min matstrupe när jag sväljer, hostar eller rör på halsen åt sidorna. Det känns som att något sitter fast i halsen när jag sväljer. Undrar om någon vet vad det är? Vill bara att det försvinner

Hej och tack för ditt mail.

Du har svaret i din fråga, om du kräks utsätter du din kropp för väldigt stora påfrestningar, både fysiskt och psykiskt. Det du känner i din hals är frätskador i strupen som är väldigt allvarliga. I magen finns väldigt starka syror som fräter sönder hals och tänder. Det kommer att försvinna när du slutar kräkas. Om du har en ätstörning Bulimi så är det viktigt att du får hjälp och stöd att bli frisk. Ätstörningar är en psykisk sjukdom och du behöver specialistvård för att bli frisk från dina ätstörningar. Har du fått hjälp? går du i behandling?

Prata med dina närstående, du behöver hjälp och stöd hemma. Sök hjälp i specialistvården (se vår karta var din vård finns)

Det finns hjälp att få, du kan bli helt frisk från din ätstörning

Hör av dig igen om du vill

vänligen Käts

Hej, min yngsta dotter kom hem från skolan med läxan att under en vecka skriva upp allt hon åt, all träning hon gjorde och förslag på hur hon skulle kunna bli hälsosammare. Eftersom hennes storasyster varit sjuk i en ätstörning reagerade jag på hur lik läxan är de dagböcker systern förde i början av sin sjukdom. Nu undrar jag om den här typen av läxor kan påverka negativt? Om det finns någon risk med att uppmuntra unga tjejer att räkna på vad de äter? Och om jag borde framföra det till skolan på något sätt?

Hej,

tack för ditt mail.

Jag förstår att du undrar kring detta, det gör jag med. Jag tycker att du ska säga det du säger till oss att detta oroar dig. Det kan starta, trigga barnen att fortsätta räkna kalorier och starta bantning. Det finns andra sätt att prata om hälsosam mat, motion och annat. Sätt till att du har kollat med oss och vi rekommenderar verkligen inte detta.

Förstår inte syftet, barnen lär sig inget annat än att styra och kontrollera sitt sätt att äta, vad händer med självbild och utseende. Det startar tävling bland barnen vem som kan äta minst kalorier.....så mycket som kan gå fel och ge konsekvenser. Det tyder på okunskap tyvärr.

Säg nej, men det är också viktigt att resten av klassen inte gör det så din dotter hamnar utanför. Prata med läraren, visa mailet.

lycka till

Hej! Jag har en fråga som jag funderat på ett tag. Under hela mitt liv har jag alltid varit underviktig och inte kunnat gå upp i vikt. Till och med 6:an så brydde ja mig inte direkt så mycket om att jag var smalare än alla andra. Jag brydde mig mest om att jag inte hade kommit in i puberteten. Men på högstadiet blev allt mycket värre, jag hatade mig själv. Jag ville inte gå till skolan men jag hade inget val mer än att låsas som allt var bra. Nu i nian är jag helt besatt av att väga mig, försöka med alla sätt som finns att gå upp i vikt. Det är de enda jag tänker på dygnet runt. Jag mår så sjukt dåligt över min kropp. Det hat blivit värre, kan inte längre sitta hur som helst för att mina ben får ett stort gap mellan eller att mina axlar ser spetsiga ut. Har svårt att vissa mig bland folk och måste ha en stor tröja och tjock jacka inomhus för att jag inte klarar av att vissa mig. Min pappa reagerade på att jag blev skitglad för att jag hade gått upp et kollo men 1 timme senare vägt mig igen och vägde ett halvt killo mindre. Han sa att de inte va bra att tänka på vikten helatiden och att de är så en ätstörning bildas, men jag har alldrig hört om att man kan ha en ätstörning för att gå upp i vikt. Jag undrar om jag har en ätstörning och vad jag ska göra för att må bättre, jag orkar inte leva såhär men kommer inte kunna acceptera det förens jag gått upp massor i vikt. Tacksam för svar

Hej och tack för ditt mail.

Din fråga är inte så ovanlig som du tror. Jag tycker att du ska be dina föräldrar om hjälp att träffa en dietist. Vi har alla olika kroppar och vi förbränner olika. Jag tycker iallafall att du ska gå och göra en vanlig läkarundersökning för att kolla andra olika saker, Gluten, laktos, allergier, etc. Ibland kan det finnas medicinska skäl till att man inte går upp i vikt, då är det bra att utesluta sånt.

För dig handlar det mycket om att äta ofta, du skulle även kunna komplettera med goda näringsdrycker som finns på apoteket att köpa. Be dina föräldrar att köpa så kan du komplettera med en näringsdryck som mellanmål.

Du säger att du äter vanligt, se nedan om detta stämmer. Se till att få prata med en dietist, prata med dina mamma och pappa, prata med skolsyster. Du har inte ätstörningar bara för att du inte går upp i vikt. Men

Du behöver äta minst 5 gånger om dagen. Vanlig matportioner till lunch och middag.

Jag förmodar att du går i skolan, du behöver äta det som serveras där och mest av kolhydraterna.

Du behöver äta frukost (även om du inte vill) smörgås med smör, eller gröt och sylt, juice.

Mellanmål innan lunch. näringsdryck eller frukt, smörgås.

Lunch, och då mest kolhydrater med tillbehör (pasta, ris)

Mellanmål på eftermiddagen, smörgås, eller näringsdryck eller annat (minipizza)

Middag, vanlig mat, mest kolhydrater (pasta etc)

kvällsmål, nåt du gillar, smörgås etc.

Hör av dig igen om du vill

vänliga hälsningar

Jag undrar vad som händer i hjärnan hos en person som har drabbats av anorexi, dvs hur påverkas hjärnan av att inte få i sig så mycket näring som den behöver. Jag undrar även vad som händer i kroppen när en person som har anorexi tränar för mycket.

Hej och tack för ditt mail.

Jag har radat upp svar på dina frågor och hoppas att du finner svar där. Det är modigt av dig att skriva och om det gäller dig eller en vän så ska du inte vara ensam i detta, det finns hjälp.

Hjärnan behöver flera olika saker för att fungera och må bra. Fett, protein, kolhydrater, vitaminer och mineraler, hjärnan kan också få näringsbrist, detta i form av kronisk oro, depression, trötthet, sömnlöshet, minnesförlust, koncentrationssvårigheter och en allmän känsla av att du håller på att bryta ihop. När din hjärna inte får tillräckligt av de näringsämnen den behöver kan detta återspeglas i dina känslor, ditt humör, dina tankar och ditt beteende.

Hjärtat och kroppen drar så småningom också ner på takten vilket resulterar i lågt blodtryck och låg puls. Som en följd av detta och som ytterligare en kompensation får man störd temperaturreglering och börjar frysa nästan jämt. Huden blir uttorkad och man kan få en tunn behåring över hela kroppen (lanugohår). Efter en tids svält har kroppen absolut inga reserver kvar att ta av, då måste den använda sig av muskelmassan; musklerna börjar sakta förtvina. Detta leder också till att skelettet påverkas och i det långa loppet kan man utveckla benskörhet.  Muskelsvaghet ses vid mycket låg vikt, då man också ser nedsatta. Eftersom man också får mensbortfall vid svält påverkas dessutom fertiliteten.

Ämnesomsättning sänks och kroppen går på sparlåga; man blir förstoppad och får ont i magen; temperaturreglering påverkas och man fryser nästan jämt. När man kräks påverkas tänderna mycket negativt; de fräts sönder av magsyran.  Av kräkning skadas dessutom magmunnen, den förslappas. Detta kan bl.a. resultera i syra uppstötningar och magsår.

Vid överdriven träning bryts musklerna ner istället för att byggas upp då kroppen aldrig får återhämta sig. Hjärtat blir också ansträngt av extrem träning och man kan få belastningsskador i leder och muskler.    

Så du kan läsa så påverkas hela din kropp och psyke av att svälta. Om du känner att du mår dåligt av tankar kring mat, vikt, träning, svält så finns det hjälp.

När man mår dåligt så behöver man stöd från sin omgivning, familj, vän. Dessutom behöver man professionell hjälp om det har gått längre. Det finns hjälp att få, man ska inte vara själv.

hör av dig igen om du vill

vänliga hälsningar

Käts

Hej, min bästa kompis är lika gammal som mig, 14 år. Hon är överviktig och har börjat kolla kalorierna i ALLT hon äter till och med i bröd.. Hon har börjat äta sämre och skäms över sin kropp. Jag är väldigt orolig för henne och jag är rädd för att hon kommer få en ätstörning. Jag har sagt åt henne att det inte spelar någon roll hur mycket kalorier ett bröd innehåller, (eller vad det är vi äter), utan att det är om man går och småäter i onödan. Vi har inte den relationen som vi pratar om depression och sådant. Jag vet inte vad jag ska göra

Hej,

Tack för ditt mail. Vilken bra vän du är. Jag förstår att du är orolig, din vän mår inte bra och behöver hjälp. Hon behöver stöd och hjälp både från familj, vänner, skola. Det du kan göra är att lyssna på henne utan att döma henne. Hon känner sig redan skamsen. Säg att du märker att hon mår dåligt, att du kan följa henne till skolsyster så hon får prata av sig. Säg till henne att hon inte är ensam, att hon verkligen behöver prata med sina föräldrar.

Det är svårt att vara med någon som mår dåligt, man påverkas. Hon är inte ditt ansvar, men du är vän och kan lyssna och säga att det är bra att söka hjälp. Din vän kan få må bra. Om din vän är överviktig så behöver hon såklart hjälp med det, övervikt leder till saker som inte är bra för henne. Men att svälta och räkna kalorier är inte ett bra sätt. Man kan till och med vara i svält fast man är överviktig, det låter konstigt men kroppen ropar efter näring och energi. Om din vän behöver hjälp att gå ner i vikt pga övervikt så behöver man tänka på olika saker som din vän inte vet eller kan själv. Hjälp din vän att söka hjälp.

Hör av dig igen om du behöver, lycka till

vänliga hälsningar

Käts

Hej. Jag har haft väldigt mycket fokus på mitt utseende och framförallt diet och träning i relation till det sedan jag var 14. Jag började utveckla nån slags anorexi när jag var 17 och nu två år senare pendlar jag mellan bulimi och svält. Bulimi ger inga resultat. Bulimi hindrar mig att hålla en bra diet i samband med min träning. Kombinationen hindrar mig i livet då det känns som min hjärna inte hänger med längre. Jag underpresterar på jobbet och har svårt att umgås...

Jag vill bli smalare, ja, men min målvikt ligger inte under ett godkänt BMI. Min fråga är om det går att få hjälp att ersätta sina ätstörningar mot en smickrande diet? Någon som kan hjälpa en att bli smalare utan att ifrågasätta mina ideal. Jag vet inte själv hur jag ska lägga upp en hälsosam diet för viktminskning?

Med vänlig hälsning

"Hjärtat drar så småningom också ner på takten vilket resulterar i lågt blodtryck och låg puls. Som en följd av detta och som ytterligare en kompensation får man störd temperaturreglering och börjar frysa nästan jämt. Huden blir uttorkad och man kan få en tunn behåring över hela kroppen (lanugohår). Efter en tids svält har kroppen absolut inga reserver kvar att ta av, då måste den använda sig av muskelmassan; musklerna börjar sakta förtvina. Detta leder också till att skelettet påverkas och man utvecklar benskörhet.  Muskelsvaghet ses vid mycket låg vikt, då man också ser nedsatta. Eftersom man också får mensbortfall vid svält påverkas dessutom fertilitetet,  ämnesomsättning sänks och kroppen går på sparlåga; man blir förstoppad och får ont i magen; temperaturreglering påverkas och man fryser nästan jämt. När man kräks påverkas tänderna mycket negativt; de fräts sönder av magsyran.  Av kräkning skadas dessutom magmunnen, den förslappas. Detta kan bl.a. resultera i syra uppstötningar och magsår"

När man använder vätskedrivande medel/laxermedel kan man drabbas av så kallad hypokalemi; kaliumhalterna i blodet minskar till onormala nivåer. Detta är mycket allvarligt då de flesta processer i kroppen är beroende av stabila kaliumnivåer, exempelvis kan impulser i hjärtat drabbas vilket kan leda till hjärtflimmer. Vid överdriven träning bryts musklerna ner istället för att byggas upp då kroppen aldrig får återhämta sig. Hjärtat blir också ansträngt av extrem träning och man kan få belastningsskador i leder och muskler.   

Hej! Jag har ingen ätstörning, men mår dock dåligt över och tänker mycket på träning och sånt.
Jag undrar om det är dåligt att äta chips och sånt när man växer och är i tonåren? Jag får som en tvångstanke att jag måste träna varje gång jag äter nåt sånt. Men min mamma och pappa säger att jag är ”underviktig” och lyssnar inte på mig. Jag är jätterädd för att bli tjock o ja tänker på de hela tiden.