Nya ledtrådar till ätstörningars uppkomst Ny biologisk forskning antyder att trauma kan föras vidare till nästa generation även på genetiska vägar.
Källa: Yehuda R, Daskalakis N, Bierer L, Bader H, Klengel T Holsboer F & Binder E. (2015). Holocaust exposure induced intergenerational effects on FKBP5 methylation. Biological Psychiatry http://dx.doi.org/10.1016/j.biopsych.2015.08.005
Ofta sägs det att ätstörningar beror på ett komplext samspel av biologiska, psykologiska och kulturella faktorer. Betydelsen av självbild, trauma, uppväxtmönster, slankhetsideal, massmedia och ärftlighet är exempel på några av de faktorer som diskuteras. Genetisk forskning har bl.a. jämfört en- och tvåäggstvillingar eller undersökt hur olika kombinationer av gener kan bidra till att skapa en ökad risk för ätstörningar.
Dessa studier belyser allt tydligare hur mänskligt beteende kan påverkas av den biologi som vi födds med. Samtidigt antyder allt mer s.k. ”epigenetisk” forskning att livserfarenheter även kan förändra vår biologi och att dessa förändringar kan föras vidare till nästa generation. Epigenetik är ett nytt forskningsområde som fokuserar på bl.a. DNA-metylering, en sorts biokemisk modifiering av DNA. Genom DNA-metylering regleras om gener är av- eller påslagna. På senare år har det blivit allt tydligare att miljön kan påverka metylering. Det handlar inte om att miljön modifierar själva den genetiska koden i DNA, men istället hur miljön påverkar sättet på vilket koden kommer till uttryck.
Detta nya och framväxande forskningsfält har stor betydelse för hur vi förstår samspelet mellan arv och miljö i förhållande till många av medicinens mysterier, och inte minst uppkomst och utveckling av psykiska problem inklusive ätstörningar. Den nya studien, som har publicerats i Biological Psychiatry av en forskargrupp i USA som leddes av Rachel Yehuda, berör i för sig inte direkt ätstörningar, men har mycket spännande implikationer för framtida studier inom fältet, och antyder att arv och miljö kanske påverkar varandra mer än vi har förstått.
Studien fann att epigenetiska förändringar som härstammade från traumatiska upplevelser från förintelsen under andra världskriget kunde ärvas av nästa generation. I studien jämfördes 32 judiska män och kvinnor som hade internerats i koncentrationslägen, upplevt tortyr eller tvingats att gömma sig under kriget. Forskarna analyserade också dessa människors barn och deras gener (i synnerhet gener som har att göra med hur man reagerar på och reglerar stress). Teamet jämförde sedan sina resultat med en kontrollgrupp av judiska familjer som levde utanför Europa under kriget.
Forskarna upptäckte stora likheter i de epigenetiska taggarna (DNA-metylering) på generna bland överlevare av förintelsen och deras barn, men mycket mindre likheter mellan kontrollgruppen och deras barn. Genom ytterligare analyser kunde forskarna avgöra att de epigenetiska förändringarna inte berodde på trauma som barnen hade själv upplevt. I studier av möss har forskare tidigare upptäckt att inlärda rädslor kan föras vidare till nästa generation på epigenetiska vägar. Yehudas studie är dock den första som antyder att sådana mekanismer kan även gälla bland människor. Inom ätstörningsfältet väcker studien många frågor om t.ex. tidiga erfarenheter av svält eller traumatiska upplevelser som bristande anknytning i ena generation även kan öka risken för ätstörningar i nästa generation. Men forskningen väcker även frågor om miljöns möjliga inverkan på epigenetiska förändringar som kan vara skyddande.
Viktigast av allt är kanske att epigenetisk forskning på sikt kan hjälpa oss att tidigt identifiera individer som riskerar utveckla ätstörningar, och därmed stimulera utveckling av nya behandlingsmetoder för att minska inverkan av trauma över generationerna. Det enda som är dock säkert är att mycket spännande forskning kring samverkan av arv och miljö väntar under de kommande åren.
David Clinton
Docent i medicinsk psykologi
Leg.psykolog, leg.psykoterapeut
Psykoanalytiker (IPA)
Karolinska institutet
Kunskapscentrum för ätstörningar (KÄTS)
Centrum för psykiatriforskning Stockholm (CPF)