Vad kan skolan göra?

Skolan kan både tidigt upptäcka ätstörningar och arbeta förebyggande. 

När skolpersonal ser tecken på en ätstörning ska en föräldrakontakt tas om eleven i fråga är under 18 år. Det är dock viktigt att alltid prata med eleven först. Om eleven motsätter sig kontakt med föräldrarna kan det vara bra att diskutera läget med kollegor och skolledningen för att arbeta fram en gemensam strategi.

Föräldrarna bör informeras om de observationer som har gjorts i skolan, och varför man är orolig. Därefter kan man höra om det förekommit förändrade beteenden eller problem hemma. Föräldrar kan reagera olika, och skolpersonal behöver vara lyhörd för föräldrarnas egen uppfattning och lyssna på den. När föräldrar och skolpersonal har gått igenom informationen tillsammans, och om misstanke om ätstörning kvarstår, så kan en kontakt tas med barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) eller en specialenhet för ätstörningar.

Skolans möjligheter att påverka handlar inte bara om tidig upptäckt. Det finns mycket förebyggande arbete som skolan kan göra. Man kan föra diskussioner kring utseendeideal, bilder i media, kroppshets i allmänhet och uppmuntra elevers kritiska tänkande i relation till sådant. Man kan arbeta med att stärka elevers självacceptans och minska självkritik.

Vad gäller att diskutera och varna för ätstörningar och bantning, så finns det visst belägg för att detta ökar risken för just bantning och andra riskbeteenden. Så istället bör fokus vara på friskvård, den friska kroppens funktioner och behov av mat, återhämtning och lagom nivå av fysisk aktivitet.

Information om mat och ätande ges då istället i ett positivt sammanhang, och ur ett friskhetsperspektiv. Risken med att informera om ätstörningar är att det kan få vissa elever att börja fundera och fokusera mer på sin kropp, vikten och ätandet på ett negativt sätt. Om man vill ha extern hjälp med förebyggande arbete på sin skola så rekommenderar vi att man vänder sig till

Frisk & Fri- Riksföreningen mot ätstörningar (www.friskfri.se).